Nytt test
I morse gjorde vi ett nytt graviditetstest. Bara för att vara på den säkra sidan. Köpte en annan sort den här gången (ClearBlue, förra gången var det Preg).
Läste inte instruktionen så noga, eftersom de såg nästan likadana ut. Och blev livrädd när flärpen jag kissade på färgades röd...
Men sen insåg jag att jag inte blödde, utan det bara var flärpen som bytte färg. *puh*
Resultatet blev detsamma den här gången - ett plus! :) Så nu blir det verkligen ingen skumpa ikväll. Tur att jag köpte Champis på Coop i går. ;)
Läste inte instruktionen så noga, eftersom de såg nästan likadana ut. Och blev livrädd när flärpen jag kissade på färgades röd...
Men sen insåg jag att jag inte blödde, utan det bara var flärpen som bytte färg. *puh*
Resultatet blev detsamma den här gången - ett plus! :) Så nu blir det verkligen ingen skumpa ikväll. Tur att jag köpte Champis på Coop i går. ;)
PLUS!!!
I dag var det dags för gravtest. Mitt första, eftersom jag fick mens innan jag hann ta något förra gången.
Tog det i morse, och det blev ett PLUS! :D
Det var som att vi kände det på oss båda två innan, men inte vågade tro på det. Jag brukar kunna få mensen sent ibland, men sällan så här sent (är på dag 33 i cykeln idag). I går kväll var jag nästan säker på att den kommit, men det var falskt alarm igen.
Akademiska har fortfarande julstängt, så vi kan inte ringa och berätta den glada nyheten än. Det får vänta till efter nyår. Innan dess ska vi ta ett test till, för att verkligen vara säkra. :)
Sen blir det väl till att få kontakt med någon barnmorska här hemma och komma in i den vanliga "rullen" för alla som är med barn. :)
Det känns underbart att det fungerade den här gången. Att det bara behövdes ett provrörsförsök. Att man vet att ens kropp fungerar. Det är ju fortfarande många hinder kvar på vägen, men bara vetskapen att ett embryo kan trivas i min livmoder känns härlig!
Jag har läst så många historier om kvinnor som behövt genomgå massor av IVF-försök (rekordet är väl tolv!) innan de blir gravida, så jag känner mig oerhört tacksam att det gick såpass lätt. Men jämfört med de flesta andra som gör IVF är jag frisk och relativt ung (31), så jag kanske hade lite bättre förutsättningar än genomsnittet.
Nu återstår bara att ta hand om sig själv och hoppas att allt går bra framöver!
Tog det i morse, och det blev ett PLUS! :D
Det var som att vi kände det på oss båda två innan, men inte vågade tro på det. Jag brukar kunna få mensen sent ibland, men sällan så här sent (är på dag 33 i cykeln idag). I går kväll var jag nästan säker på att den kommit, men det var falskt alarm igen.
Akademiska har fortfarande julstängt, så vi kan inte ringa och berätta den glada nyheten än. Det får vänta till efter nyår. Innan dess ska vi ta ett test till, för att verkligen vara säkra. :)
Sen blir det väl till att få kontakt med någon barnmorska här hemma och komma in i den vanliga "rullen" för alla som är med barn. :)
Det känns underbart att det fungerade den här gången. Att det bara behövdes ett provrörsförsök. Att man vet att ens kropp fungerar. Det är ju fortfarande många hinder kvar på vägen, men bara vetskapen att ett embryo kan trivas i min livmoder känns härlig!
Jag har läst så många historier om kvinnor som behövt genomgå massor av IVF-försök (rekordet är väl tolv!) innan de blir gravida, så jag känner mig oerhört tacksam att det gick såpass lätt. Men jämfört med de flesta andra som gör IVF är jag frisk och relativt ung (31), så jag kanske hade lite bättre förutsättningar än genomsnittet.
Nu återstår bara att ta hand om sig själv och hoppas att allt går bra framöver!
Mindre svullen
Svullnaden i magen har gått ner en del, och jag har inte lika ont. Jag har tagit det lugnt över julen, och legat och vilat en del. Ibland för att jag haft för ont (främst i ryggen) för att orka stå upprätt. Smärtan i magen har ju tvingat mig att gå lite framåtböjd vilket inte är nån dröm för ryggen...
I går var jag på jobbet och det gick bra. Helgdagarna är lugna, och man behöver inte springa runt lika mycket som på vardagarna, det är skönt.
Fick ju också en lugnande kommentar till förra inlägget, om att svullnaden kan bero på överstimulering. Förhoppningsvis är det ett gott tecken, men man vågar inte tro för mycket...
Hade BIM igår och nojar hela tiden att jag ska få mens. Tycker att jag haft symptom på mensvärk i mer än en vecka nu, men inte brytt mig så mycket om dem förrän de senaste dagarna, då BIM närmat sig. Menssymptomen och gravsymptomen ska ju vara rätt lika sägs det. Men det går ändå inte att slappna av...
I går var jag på jobbet och det gick bra. Helgdagarna är lugna, och man behöver inte springa runt lika mycket som på vardagarna, det är skönt.
Fick ju också en lugnande kommentar till förra inlägget, om att svullnaden kan bero på överstimulering. Förhoppningsvis är det ett gott tecken, men man vågar inte tro för mycket...
Hade BIM igår och nojar hela tiden att jag ska få mens. Tycker att jag haft symptom på mensvärk i mer än en vecka nu, men inte brytt mig så mycket om dem förrän de senaste dagarna, då BIM närmat sig. Menssymptomen och gravsymptomen ska ju vara rätt lika sägs det. Men det går ändå inte att slappna av...
Ont och spänd i magen
De senaste dagarna har jag varit otroligt spänd i magen, som står rätt ut. Det gör ont också, så att jag inte kan gå upprätt ordentligt. Det går bra att ligga och sitta, men när jag står eller går en längre stund får jag ont i både magen och ryggen (antagligen eftersom jag inte kan sträcka på mig).
Det känns som att det är magmusklerna som gör ont. Som att jag har sträckt mig. Eller så som man kan känna i vaderna om man tränat utan att stretcha efteråt (fast i magen, alltså...). Och magen är som sagt helt utspänd. Så jag ser redan väldigt gravid ut...
Så länge jag inte får någon mens tolkar jag detta som ett graviditetssymptom. ;) Men skulle jag börja blöda skulle jag bli oroligare. Akademiska har ju stängt över hela julen, så jag kan inte ringa dit och fråga. Eventuellt får jag ringa sjukvårdsupplysningen eller i värsta fall åka in akut, om det blir värre. Men än så länge står jag ut, även om jag inte klarar av några större fysiska ansträngningar.
Annars så har vi två firat jul på varsitt håll idag, med respektive familjer. I morgon ses vi allihop och äter lunch tillsammans.
Det känns som att det är magmusklerna som gör ont. Som att jag har sträckt mig. Eller så som man kan känna i vaderna om man tränat utan att stretcha efteråt (fast i magen, alltså...). Och magen är som sagt helt utspänd. Så jag ser redan väldigt gravid ut...
Så länge jag inte får någon mens tolkar jag detta som ett graviditetssymptom. ;) Men skulle jag börja blöda skulle jag bli oroligare. Akademiska har ju stängt över hela julen, så jag kan inte ringa dit och fråga. Eventuellt får jag ringa sjukvårdsupplysningen eller i värsta fall åka in akut, om det blir värre. Men än så länge står jag ut, även om jag inte klarar av några större fysiska ansträngningar.
Annars så har vi två firat jul på varsitt håll idag, med respektive familjer. I morgon ses vi allihop och äter lunch tillsammans.
Hoppas
I dag har jag fortfarande lite känningar i magen, och den är fortfarande svullen.
Vi hoppas att det lilla livet där inne trivs och växer fint. :)
Vi fick veta på Akademiska att fem av de sex äggen har befruktats. Vi kommer att få ett brev hem som säger hur många ägg som lagts i frysen. Men på läkaren lät det som att det är två. Och han tyckte att det var bra. Då finns det ett par chanser till, om detta inte skulle lyckas. Utan att jag behöver gå igenom behandlingen med en massa sprutor.
Mewn vi hoppas ju att vi inte kommer att behöva fler försök. :)
Vi hoppas att det lilla livet där inne trivs och växer fint. :)
Vi fick veta på Akademiska att fem av de sex äggen har befruktats. Vi kommer att få ett brev hem som säger hur många ägg som lagts i frysen. Men på läkaren lät det som att det är två. Och han tyckte att det var bra. Då finns det ett par chanser till, om detta inte skulle lyckas. Utan att jag behöver gå igenom behandlingen med en massa sprutor.
Mewn vi hoppas ju att vi inte kommer att behöva fler försök. :)
Embryo i magen!
I dag var vi tillbaka på Akademiska igen. Inte lika tidig morgon den här gången, skönt. :)
Vi fick träffa vår läkare Johannes Gudmundsson och samma tjej från labbet som i måndags.
Vi visades in i punktionsrummet, samma rum som vi var i i måndags, och jag fick hoppa upp i gynstolen. För första gången fick jag göra en ultraljud som inte var vaginalt. Alltså ett med gele på magen. :) Jag trodde det skulle gå illa, eftersom jag är så hysteriskt kittlig, men det gick bra. Jag fick själv hålla i grejen som man håller mot magen.
På skärmen såg man livmodern och urinblåsan (som var stor eftersom jag beordrats att vara kissnödig...). Sen såg man ett litet vitt streck som var röret som stuckits in. Vi fick också se det lilla embryot uppförstorat på en skärm. Det hade delat sig i fyra fina celler. :)
Själva införandet gick smidigt och smärtfritt. Flickvännen satt bredvid och höll mig i handen under tiden. Som tur var beövde hon inte gå ut den här gången. :)
Sen var det hela klart och vi fick åka.
Tills den 29 december ska jag ta vagitorier med hormoner tre gånger om dagen. Den 29/12 ska vi också göra gravtestet. Det kommer att bli en olidlig väntan, full av spänning. Förhoppningsvis med ett lyckligt slut. :)
Vi fick träffa vår läkare Johannes Gudmundsson och samma tjej från labbet som i måndags.
Vi visades in i punktionsrummet, samma rum som vi var i i måndags, och jag fick hoppa upp i gynstolen. För första gången fick jag göra en ultraljud som inte var vaginalt. Alltså ett med gele på magen. :) Jag trodde det skulle gå illa, eftersom jag är så hysteriskt kittlig, men det gick bra. Jag fick själv hålla i grejen som man håller mot magen.
På skärmen såg man livmodern och urinblåsan (som var stor eftersom jag beordrats att vara kissnödig...). Sen såg man ett litet vitt streck som var röret som stuckits in. Vi fick också se det lilla embryot uppförstorat på en skärm. Det hade delat sig i fyra fina celler. :)
Själva införandet gick smidigt och smärtfritt. Flickvännen satt bredvid och höll mig i handen under tiden. Som tur var beövde hon inte gå ut den här gången. :)
Sen var det hela klart och vi fick åka.
Tills den 29 december ska jag ta vagitorier med hormoner tre gånger om dagen. Den 29/12 ska vi också göra gravtestet. Det kommer att bli en olidlig väntan, full av spänning. Förhoppningsvis med ett lyckligt slut. :)
Plockat ägg
Det höll på att krisa till sig med den sista Orgalutransprutan... Jag var tvungen att hämta ut ett nytt paket på Apoteket i torsdags (för att kunna ta den sista sprutan på lördag morgon), och vi skulle till Gotland i fredags. På Apoteket hemma hade de inga Orgalutran... Och inte fanns det några i Visby heller. Kris. Men som tur var fanns det på Apoteket CW Scheele nära Centralen i Stockholm.
Så i fredags morse ilade vi från ett 30 minuter försenat tåg till Apoteket och lyckades få ut paketet. Puh!
Gotlandsresan var en perfekt blandning av god mat, julklappsshopping och avslappning. Vi kom hem sent på söndag kväll, sov några timmar och steg sedan upp vid halv sex-tiden i går för att ta bilen till Uppsala.
Vi kom dit prick 8, då vi hade vår avtalade tid. Men det visade sig att vi var fem par som skulle plocka ägg den förmiddagen, och utifrån läkarens bedömningar hamnade vi sist i kön...
Vi blev anvisade ett rum, och jag fick byta om till sjukhuskläder. En nattsärk, en tunn rock och ett par extremt sladdriga och osexiga "strumpor" a la Lillstrumpa och Syster Yster.
Sedan blev det väntan. Jag låg i sängen och slumrade, medan sambon fick kura ihop sig i ett par sammandragna fåtöljstolar. Vi var båda trötta efter den bristfälliga sömnen och tidiga avfärden. Dessutom hade vi båda ont i magen, troligen efter den sena måltiden på Burger King kvällen innan...
Vid halv tio skulle jag ta två Alvedon och en liten hutt med smärtstillande medicin. Sedan en stunds slumrande igen.
Vid halv elva-tiden var det så vår tur. Jag fick gå in i "äggplockarrummet" och hoppa upp i gynstolen. Jag fick en dos lugnande i armen, och kände mig genast lite groggy. Jag förökte hänga med på skärmen där äggstockarna visades. Sambon satt bredvid och höll mig i handen.
Läkaren stack hål på äggblåsorna och äggen sögs ut tillsammans med vätska i ett provrör, som sen gick vidare till en labbtjej i ett rum intill genom en lucka i väggen.
Sambon blev plötsligt illamående och kunde inte stanna kvar i rummet. När hon kom tillbaka in var ingreppet i princip klart.
Sex ägg hade de fått ut.
Det gjorde rätt ont bitvis, men inte värre än när jag blev spolad med kontrastvätska i våras.
Jag låg kvar någon minut, och fick sedan lämna rummet. Vi skulle gå några meter i korridoren till en vagn där det fanns lite frukost. Men efter bara några steg insåg jag att det inte skulle funka. Min flickvän fick leda mig in på vårt rum, där jag svimmade ner i sängen. Men jag vaknade till direkt och la mig till rätta. Nästintill medvetslös... Jag låg där en eller ett par timmar - sov och slumrade. När jag kände mig piggare fick vi åka hem.
I dag känner jag mig någorlunda pigg, men har lite känningar i magen. Lite som blåmärken på insidan...
Nu hoppas vi att de tar väl hand om våra bebisar på Akademiska! :) Och att vi får tillbaka den allra piggaste, friskaste och livaktigaste i morgon!
Så i fredags morse ilade vi från ett 30 minuter försenat tåg till Apoteket och lyckades få ut paketet. Puh!
Gotlandsresan var en perfekt blandning av god mat, julklappsshopping och avslappning. Vi kom hem sent på söndag kväll, sov några timmar och steg sedan upp vid halv sex-tiden i går för att ta bilen till Uppsala.
Vi kom dit prick 8, då vi hade vår avtalade tid. Men det visade sig att vi var fem par som skulle plocka ägg den förmiddagen, och utifrån läkarens bedömningar hamnade vi sist i kön...
Vi blev anvisade ett rum, och jag fick byta om till sjukhuskläder. En nattsärk, en tunn rock och ett par extremt sladdriga och osexiga "strumpor" a la Lillstrumpa och Syster Yster.
Sedan blev det väntan. Jag låg i sängen och slumrade, medan sambon fick kura ihop sig i ett par sammandragna fåtöljstolar. Vi var båda trötta efter den bristfälliga sömnen och tidiga avfärden. Dessutom hade vi båda ont i magen, troligen efter den sena måltiden på Burger King kvällen innan...
Vid halv tio skulle jag ta två Alvedon och en liten hutt med smärtstillande medicin. Sedan en stunds slumrande igen.
Vid halv elva-tiden var det så vår tur. Jag fick gå in i "äggplockarrummet" och hoppa upp i gynstolen. Jag fick en dos lugnande i armen, och kände mig genast lite groggy. Jag förökte hänga med på skärmen där äggstockarna visades. Sambon satt bredvid och höll mig i handen.
Läkaren stack hål på äggblåsorna och äggen sögs ut tillsammans med vätska i ett provrör, som sen gick vidare till en labbtjej i ett rum intill genom en lucka i väggen.
Sambon blev plötsligt illamående och kunde inte stanna kvar i rummet. När hon kom tillbaka in var ingreppet i princip klart.
Sex ägg hade de fått ut.
Det gjorde rätt ont bitvis, men inte värre än när jag blev spolad med kontrastvätska i våras.
Jag låg kvar någon minut, och fick sedan lämna rummet. Vi skulle gå några meter i korridoren till en vagn där det fanns lite frukost. Men efter bara några steg insåg jag att det inte skulle funka. Min flickvän fick leda mig in på vårt rum, där jag svimmade ner i sängen. Men jag vaknade till direkt och la mig till rätta. Nästintill medvetslös... Jag låg där en eller ett par timmar - sov och slumrade. När jag kände mig piggare fick vi åka hem.
I dag känner jag mig någorlunda pigg, men har lite känningar i magen. Lite som blåmärken på insidan...
Nu hoppas vi att de tar väl hand om våra bebisar på Akademiska! :) Och att vi får tillbaka den allra piggaste, friskaste och livaktigaste i morgon!
Äggutplock på måndag!
I dag var jag på ultraljud.
Först vill jag bara säga att det var sista gången som jag tar bilen till sjukhuset! Det finns ju ingenstans att parkera! Cirka 20 p-platser finns utanför huvudentrén, för alla besökare! P-garaget intill håller på att byggas om, så där kan man inte stå. Jag irrade runt på hela sjukhusområdet, men överallt var det bara personalparkeringar.
Till slut bestämde jag mig för att ställa mig över spärrlinjerna på parkeringen vid huvudentrén, för att hinna till min undersökning. När jag höll på att stoppa i pengar i automaten kom en vänlig man rusande med en p-lapp i näven och ropade något på bruten svenska som jag uppfattade ungefär som "här, varsågod".
Jag fick hans parkeringsbiljett. Och hans parkeringsplats! Grym tur.
Sen såg jag att kvinnan som parkerat bakom mig på spärrlinjerna fått en p-bot. Jag mötte henne, hon såg lagom glad ut...
Men nästa gång tar jag cykel eller taxi...
Nåväl, jag fick vänta i över en halvtimme efter min utsatta tid innan jag fick komma in. Jag hann bli lite nervös, eftersom de var tvungna att faxa resultatet till Uppsala innan de gick hem där, vid kl 16. Runt kvart i fyra fick jag komma in... Ensam var jag också, eftersom sambon jobbade...
Läkaren vispade runt i livmodern och räknade äggblåsor. Jag hade några stycken som var 15 mm som störst. De ska tydligen vara runt 18 när man plockar ut dem.
Sen faxade hon snabbt som attan till Uppsala, och jag ilade tillbaka till jobbet, för att hinna dit innan de ringde från Uppsala. Det hann jag inte... Fick stanna till vid vägkanten för att få instruktioner om mitt fortsatta liv som sprutnarkoman...
På fredag kväll ska jag ta min sista Puregonspruta, på lördag morgon sista Orgalutran, på lördag kväll ägglossningssprutan och på söndag ingenting.
På måndag klockan 08.00 ska vi infinna oss på Akademiska för äggutplock.
Innan dess ska vi till Gotland över helgen. Perfekt uppladdning inför vad som förhoppningsvis blir ett nytt liv för oss. :)
Först vill jag bara säga att det var sista gången som jag tar bilen till sjukhuset! Det finns ju ingenstans att parkera! Cirka 20 p-platser finns utanför huvudentrén, för alla besökare! P-garaget intill håller på att byggas om, så där kan man inte stå. Jag irrade runt på hela sjukhusområdet, men överallt var det bara personalparkeringar.
Till slut bestämde jag mig för att ställa mig över spärrlinjerna på parkeringen vid huvudentrén, för att hinna till min undersökning. När jag höll på att stoppa i pengar i automaten kom en vänlig man rusande med en p-lapp i näven och ropade något på bruten svenska som jag uppfattade ungefär som "här, varsågod".
Jag fick hans parkeringsbiljett. Och hans parkeringsplats! Grym tur.
Sen såg jag att kvinnan som parkerat bakom mig på spärrlinjerna fått en p-bot. Jag mötte henne, hon såg lagom glad ut...
Men nästa gång tar jag cykel eller taxi...
Nåväl, jag fick vänta i över en halvtimme efter min utsatta tid innan jag fick komma in. Jag hann bli lite nervös, eftersom de var tvungna att faxa resultatet till Uppsala innan de gick hem där, vid kl 16. Runt kvart i fyra fick jag komma in... Ensam var jag också, eftersom sambon jobbade...
Läkaren vispade runt i livmodern och räknade äggblåsor. Jag hade några stycken som var 15 mm som störst. De ska tydligen vara runt 18 när man plockar ut dem.
Sen faxade hon snabbt som attan till Uppsala, och jag ilade tillbaka till jobbet, för att hinna dit innan de ringde från Uppsala. Det hann jag inte... Fick stanna till vid vägkanten för att få instruktioner om mitt fortsatta liv som sprutnarkoman...
På fredag kväll ska jag ta min sista Puregonspruta, på lördag morgon sista Orgalutran, på lördag kväll ägglossningssprutan och på söndag ingenting.
På måndag klockan 08.00 ska vi infinna oss på Akademiska för äggutplock.
Innan dess ska vi till Gotland över helgen. Perfekt uppladdning inför vad som förhoppningsvis blir ett nytt liv för oss. :)
Ny spruta
I morse tog jag den första Orgalutran-sprutan. Jag var rädd att den skulle vara läskigare än Puregon-pennan, men det var ungefär samma sak, förutom att det är en engångsspruta. Jag trodde att nålen skulle vara längre, men det var den inte.
I morgon ska jag på ultraljud. Hoppas att sprutorna har gjort sitt jobb ordentligt då...
I morgon ska jag på ultraljud. Hoppas att sprutorna har gjort sitt jobb ordentligt då...