mammamammabarn

Nä, Vidar tyckte inte att det var kul att babysimma den här gången heller.

Han höll masken ända ner i bassängen, och hade det inte varit för att en av de andra bebisarna - oturligt nog placerad tätt intill Vidar - började gallskrika, så hade kanske Viddes goda humör hållit i sig lite längre. Men han började förstås att sympatiskrika och sen var det i princip omöjligt att få honom att sluta. Det lyckades några korta stunder när vi var i bortre delen av bassängen, men snart började han gråta igen.
Både vi och en av simledarna försökte distrahera honom med badanka, badsjöstjärna och långa färgglada plasthalsband, men inget lockade den lille gossen.

Vi börjar så smått att misströsta, men ger nog inte upp riktigt än. "Vissa barn skriker två, tre eller till och med fyra gånger innan de tycker att det är roligt att bada", försökte simledaren uppmuntra oss. Problemet är att Vidar inte alls fokuserar på själva badandet, eller ens sina mammor, utan ser bara allt läskigt runtomkring. De andra människorna i bassängen, grejerna på bassängkanten, taket, och så vidare. Han verkar knappt märka att han är i vattnet...

Men vi älskar vår lille pojk lika mycket ändå. :) Och även om jag tycker att bland det viktigaste man kan lära sitt barn är att simma, så är vi i dagsläget mer tacksamma över att han är så duktig på att äta och sova, än att han är världsmästare i babysim.

Här kommer i alla fall en efter-badet-bild på Vidde. Dock tagen efter ett badkarsbad.
Ära vare Gud i höjden, den här badrocken har mamma Rebecka sytt i slöjden!   :)
(Jag kunde dock inte veta när jag var i 12-årsåldern att jag skulle få en pojke 20 år senare, därav färgen...)

I dag skippade vi föräldragruppen. Av två anledningar: 1) Jag (Rebecka) var dunderförkyld och Maria jobbade. 2) Vidar skulle få vila innan babysimmet.
Det hjälpte tyvärr inte. Han var en solstråle innan vi gick hemifrån, och var på någorlunda humör ända ner i bassängen. Men så fort vi ställde oss i en ring och började sjunga så började han stortjuta. Och fortsatte så under större delen av "lektionen".
Men så fort han kom upp ur poolen och in i omklädningsrummet blev han nöjd igen. Tills en av de andra mammorna råkade tappa sin plånbok på honom, när han låg på en skötbädd på golvet. Men han blev nog mest rädd och slutade snart att gråta.
Han uppskattade till och med att duscha med Maria.

Vi tror att det är den stimmiga miljön som skrämmer Vidar under babysimmet. Vatten är han ju uppenbarligen inte rädd för. Men det är många andra bebisar och föräldrar där, och mycket ljud som han inte är van vid.
Vi får väl satsa på privatlektioner i bassängen...

I natt tror jag att Vidar sov sju timmar. Mellan 22.20 - då jag vet att jag ammade honom - och 5.20 - då jag också vet att jag ammade honom. Men eftersom jag numera i princip i sömnen plockar upp Vidar, lägger ner honom i vår säng och ammar honom där, så är jag inte helt säker. Jag kan ju ha gjort det nån mer gång under natten utan att minnas det...

I går kväll var jag på julgransplundring på jobbet. Jag smet iväg vid 19.30 när Vidar sov och Maria kommit hem från jobbet. Men jag tordes inte stanna så länge, eftersom Maria inte kunde göra så mycket om Vidde skulle vakna uthungrad... Kom hem vid strax efter tio och då hade Vidar just vaknat och Maria stod med honom i famnen. Vilken tajming!

Det är som om Vidar har en inbyggd matklocka som ringer vid 22-tiden, oavsett om han är hungrig eller inte.

I dag önskade jag att jag hade haft en extra arm, så att jag kunnat sköta videokameran med den ett par tillfällen. Först när jag satt och korrekturläste ett debattinlägg åt min far. Vidar satt bredvid och var lite smågnällig, så jag bestämde mig för att läsa för honom, i stället för tyst för mig själv. Det handlade om miljötänkandet under den finansiella krisen. Jag läste högt för Vidar, som skrattade och tyckte det var jättekul!
Det är ju bra sen när vi ska börja läsa sagor för honom. Vi behöver inte investera i dyra sagoböcker, det är bara att slå upp tidningens debattsida och köra!

Sen när jag matade Vidar med kvällsgröten: "Åh vad gott, nam nam nam", sa jag för att liksom övertyga honom att gröten inte smakade uppblött pappkartong.
"Nam nam nam" svarade Vidar mellan tuggorna. Ha ha, det lät verkligen urkul!

Jag börjar misströsta både gällande gröten och den täta dagamningen... I dag tycker jag att vi varit duktiga och ammat ofta. I kväll fick Vidde gröt igen, och åt riktigt mycket. Nåja, förhållandevis mycket. Totalt ett par matskedar kanske. Sen ammade han efteråt. Och sov - 2,5 timme... Suck. Han fick mer mat, och min förhoppning är nu att han sover 5 timmar. :)


I dag köpte vi ett gäng smakportionsburkar. En mycket smart uppfinning! Det är de som syns i överkant på bilden ovan.
Det som syns i nederkant är de infrysta resterna av gårdagens barnmatsburk. Nertryckta i en iskubsform. Hur vi ska få ut dem utan att tina alltihop samtidigt återstår att se... I fortsättningen kommer vi att använda de något mer ändamålsenliga burkarna...

För övrigt har Vidar varit mycket gladare i dag än i går. Allra gladast var han när jag tvättade hans navel. Sannolikt mer på grund av att det kittlades, än att det faktiskt var superkul att få naveln skurad...

I morse var vi på en välbehövlig massage. Maria och jag, alltså. Vidar följde mest med för att vi inte litar på katterna som barnvakter... Vidde skötte sig exemplariskt och protesterade inte ens när han blev utskälld av Vynja, massösen Gittans terrier. Vynja var däremot rätt besvärad av Vidars närvaro, och tog långa omvägar runt honom innan hon gick och la sig på säkert avstånd från den mystiske inkräktaren.

I går kväll fick Vidar en mycket större portion gröt än kvällen innan. Men tyvärr sov han inte längre för det. Han sov 4,5 timmar innan han ville äta. Sen sov han 4,5 timmar till tills det var dags nästa gång, och sen blev det tätare. Men 4,5 timmar är fortfarande bättre än 3. :)

I dag har inte Vidar haft en av sina gladare dagar. Trots att han fick en stärkande barnvagnspromenad i morse, tillsammans med Camilla och Filippa.
Efter att Maria gick till jobbet efter lunch, har han varit gnällig mest hela tiden. Att äta har inte hjälpt. Jag prövade till och med en barnmatsburk med potatis- och broccolipuré som vi köpt. (Jag smakade den, den smakade uppblött papper, precis som havregröten...) Han åt några teskedar, men sen började han bara att gnälla. Han vände inte bort huvudet, knep igen munnen eller spottade ut, som man hör att normala bebisar gör när de inte vill ha maten, utan gnällde bara. Så jag ammade honom och la honom.

Han har sovit lite sporadiskt under dagen, men mest rejält ikväll, fram till 18.30. Han brukar läggas för natten vid 19, så det var kanske inte så passande att han sov tills han skulle gå och lägga sig. Men jag tog upp honom, höll honom en stund i famnen i tv-soffan, bytte blöja, matade med gröt, han åt några teskedar tills han började gnälla igen, ammade, och la honom igen. Det tog ungefär en timme. Han låg en stund och jollrade, somnade, hostade, vaknade, fick nappen, och somnade igen. Och nu sover han. Återstår att se hur länge.

Här kommer några bilder från i dag:


Cesar vill också sitta i knät...


Filippa och Vidar gymmar ihop.


Camilla och Filippa.

Efter att ha konsulterat barnmorskan, som sa att havregröt visst var okej att ge, så gjorde vi ett försök i går kväll.

Vi utrustade Vidar med en gigantisk hakklapp och meckade iordning en miniportion med gröt.

Maria matade - och Vidar åt glupskt! Efter några tuggor tvingade han nästan in Marias hand med skeden i sin mun.

Han fick förstås gröt på händerna, som han sen kliade sig i ögonen och i håret med, men det var ju bara väntat.

Vidar hade säkert kunnat äta upp halva grötpaketet, men efter några tuggor satte vi stopp. Vi var lite osäkra på hur han skulle bli i magen, och såg inte fram emot kolikskrikande hela natten.

Sen fick han en slurk av sitt vanliga käk, och sen var det dags för sängen. Och där sov han från 19 till 24. I vanliga fall vaknar han runt 22 och vill ha mat. Han vaknade i ärlighetens namn då i natt också, men det var bara att "nappa om" så somnade han igen. Men efter midnatt vaknade han var tredje timme som vanligt. Men detta var i alla fall ett framsteg - ett steg närmare en hel natts sömn!

Första babysimmet i dag blev tyvärr en riktig flopp...
På förmiddagen hade vi varit på föräldraträff (Vidar och Rebecka. Maria var på kurs.) Strax före klockan 12 hastade vi därifrån med vagnen, tog en sväng in på Sveaplan och köpte lunch och sen hem.

Vidar hade sovit en stund på föräldraträffen och sen i vagnen hem, men väl hemma tyckte han att han sovit klart. Det skulle visa sig att han hade fel.

Jag kastade i mig lunchen och packade sedan ihop badkläder, handdukar, skötväska och unge och begav mig till babysimmet, som dessbättre bara ligger ett par hundra meter hemifrån.
Fullt med folk, mormor Laila och moster Karin hjälper till med logistiken, duscha, byta om, låsa in grejer, ut till poolen, i med ungen.

I början står hela gruppen i en ring i den 140 cm djupa poolen. Barnen är vända in mot mitten och Vidar ser sig storögt nyfiket omkring på de andra barnen och föräldrarna. Vi sjunger en "namnsång" medan ledaren går runt och hälsar på alla barnen.
Så långt är allt frid och fröjd.
Men så fort ledaren visat hur man kan hålla sitt barn och vi ska börja "simma" runt i bassängen, kommer Vidar på att han inte alls vill bada. Underläppen åker ut och snart är illtjutet ett faktum. Jag försöker byta grepp och hålla honom närmare mig. Vi ger honom nappen och försöker distrahera honom med en badanka. Men icke. Bada är inte längre roligt.
Man ser på Vidars ögon och hela uppenbarelse, att det enda han vill är att sova. Och kanske även äta.
Efter ett tag ger vi upp, och Vidde får komma upp ur bassängen och in i ett badlakan.

Jag ammar honom i omklädningsrummet för att han ska sluta galltjuta. Det funkar bra tills ett lite äldre barn intill oss häver upp ett illvrål. Då gör Vidar också det...
Jag klär på honom hjälpligt på en uppblåsbar skötbädd på golvet och skickar ut honom i foajén tillsammans med Karin och Laila, och går sen in och duschar.

När jag är klar och går ut är det precis som jag trodde. Vidar sover som en stock i vagnen, och har så gjort sedan samma sekund som de la ner honom där.
Jag bryr mig inte om att klä på honom ytterkläderna, utan lägger bara overallen och fårskinnet som täcken över honom och promenerar hem. Väl hemma sov han sedan ytterligare 2,5 timmar.

Nästa vecka blir det nog bara en kort stund på föräldragruppen. Eller ingen alls. Det finns en gräns för hur mycket social stimulans en bebis klarar på samma dag...


Vidar på en "groda" i omklädningsrummet.
Innan allt blev så himla tråkigt...

I går var hela familjen på besök hos Ulla och Bosse vid Ökna i Näshulta. Hos dem var även deras son Tomas samt barnbarnen Andreas och Alisha, barn till Herman, mellansonen. Ulla är kusin med Marias pappa, så Maria är alltså syssling med Tomas och Vidar blir pyssling till Andreas och Alisha. Invecklat det där....

Här kommer iallafall lite bilder:


Maria och Vidar.


Bosse och Andreas, samt den självgående kaninen som Vidar tyckte var lite intressant.


Tomas, Andreas och Alisha bygger med klossar.


Vidar ville också vara med och leka.


Alisha tyckte Vidar skulle leka med den jättestora dockan, som till och med var större än Vidar. Eller de var lika stora i överkroppen men dockan hade en väldigt oproportionerlig underkropp med väldigt långa ben...



Vidar och Alisha.


Tomas och brorsbarnen.


Alisha och Andreas bläddrar i sångbok.

I dag firade vi vår 4-månadersjubilar Vidde, tillsammans med hans mormödrar och morfäder samt moster Karin. Och med tårta som sig bör. Som jubilaren själv förstås inte fick smaka... Men vi andra tyckte att den var god. :)


Vidde gosar med Cesar.


Morfar Arne sjunger för Vidar. Som har svårt att sjunga med eftersom det kliar så mycket i munnen...


En av Vidars 4-månaderspresenter: en spratteldocka från Prag från mormor Laila.
Han fick också en septemberbild av mormor Monica.


"Åh, en sån där tårtbit skulle jag också vilja ha!"


Åldermannen Jerry - 16 år - var förstås också med på kalaset.


Vidar sussar, med nappen på svaj.


Och han är inte den enda som tycker det är mysigt i sängen...
(Cesar har fattat att GOSEdjur ska man GOSA med!)

Innan kalaset hann vi med att både vara hos barnmorskan och på informationsmöte om det stundande babysimmet.

Hos barnmorskan blev Vidar som vanligt mätt och vägd. 7280 gram och 67,3 cm är dagens mått. Allt enligt kurvan fortfarande.
Barnmorskan Tuula konstaterade att Vidar var en riktigt social kille, en riktig solstråle. :) Hon tyckte det märktes att vi pratar mycket med honom.

Jag frågade om det här med att han äter så ofta på natten.
"När de blir 5 månader ska de inte behöva äta alls på natten", sa Tuula.
Det är en utopi, tänkte jag.
Vi fick rådet att mata honom ordentligt under dagen, "så att inte natt blir dag". Jag vet inte om han ammade mer i dag än tidigare, men nu har han i alla fall sovit sen klockan 19, och klockan är nu 23...
Annars kunde vi ge honom lite gröt på kvällen, så vi sprang ju genast och köpte havregröt, men kom sen på att det kanske inte är bra att börja tokmata honom med gluten... Så det kanske får bli majsvälling först eller så.

På tisdag börjar babysimmet och i dag var vi på infomöte. Vidar var som ett tänt ljus den första kvarten, men sen förbyttes snabbt humöret. Han ville tydligen visa att han minsann var den bebis som kunde skrika mest, och framför allt högst, av alla i gruppen...
Vi tröstade honom hjälpligt medan vi fick förmaningar om att inte byta om till badkläder hemma innan babysimmet, och inte använda badbyxor som kunde läcka ut bajs. (Det senare gällde endast bebisarna tydligen.)
Lydiga köpte vi ett par chica gröna badbralls med grodmotiv och dragsko både i midjan och runt benen:

Återstår att se om även mamma Rebecka måste köpa nya badkläder. Men eftersom jag kunde ha bikinin i somras när jag var i åttonde månaden, så bör jag väl kunna ha den nu...

I dag var Vidar och jag (Rebecka) på stan. Jag skulle till Clas O och köpa lite grejer, men kunde förstås inte låta bli att kolla in reorna på barnkläder här och där...
Dagens fynd:


Ett par snickarbyxor, stl 6-9 månader (till i sommar).
En pyjamas i stl 68.
En body med långa ben och ärmar med ekorretryck, stl 62-68.
En snygg väst i stl 68 som han ska ha tillsammans med en vit body med krage som han fått av Johan och Birgitta.
Samt en förpackning med vind- och väderkräm från Weleda, som kan sitta fint när det är många minusgrader ute.

När jag la Vidar i vagnen såg det ut som att vagnen krympt. Vidar fick ju nästan inte plats! Hoppas att han inte blir så mycket längre innan han kan sitta själv i sittvagnen...



Tittut!
(Obs, Vidar har lyckats med detta tilltag helt själv. Mammorna är oskyldiga...)


På fredag fyller Vidar fyra månader. Lite utvecklingsuppdatering:
* Han somnar runt klockan 19 och vaknar runt klockan 7. Och vaknar däremellan runt var annan/var tredje timme och vill ha mat. Han sover i sin egen spjälsäng, som han gjort sedan han var nyfödd. (Utom när Rebecka somnar under amningen - som sker i sängen - och inte vaknar förrän Vidar vill ha mat nästa gång...)
* På dagen går det mellan 2 och 5 timmar mellan amningarna. Oftast 3-4 timmar. Amningen tar cirka 10-15 minuter på dagen.
* Han har storlek 62-68. Exakt hur lång och tung han är får vi reda på på fredag när vi ska till barnmorskan. Men jag gissar på att han väger 7-7,5 kg.
* Han gillar att hålla i saker som skallrar och prasslar. Han skakar skallran fram och tillbaka och verkar förstå att det framkallar ljud.
* Allt man sätter i hans händer stoppar han i munnen.
* Han tar gärna tag i saker i sin närhet och drar till. Borddukar, handduken under huvudet, mammornas hår etc.
* Han älskar när man sjunger eller spelar musik för honom.
* Han har börjat förstå tittut.
* Han har börjat ge korta riktiga skratt, i stället för att bara le och tjuta.
* Det verkar klia i munnen, för han gnider nappen längs gommen, tuggar ofta på fingrarna och dreglar mycket. Vi har inte sett till nån tand än, men kanske är det på gång. I natt bet han till ordentligt när jag ammade honom, och det var INTE skönt!
* Han kan inte krypa, men när man lägger honom på mage kan han både lyfta på huvudet och rumpan. Dock inte samtidigt... Och magen ligger ständigt i golvet.
* Han kan stoppa in nappen i munnen själv när han dragit ut den. Ibland. Men ibland ligger han och gråter och vill ha nappen, som han har i sin hand... Och de gånger han stoppar in den själv är det inte alltid den kommer åt rätt håll...

Givetvis var Vidar tvungen att prova en av de fina tröjorna när han gick på födelsedagskalas i dag. :)


Vidar och mamma Rebecka på väg till Johans kalas.


Kalaset var kul. Men sen blev man trött.


Mammornas lille solstråle! :)

De här kläderna hittade Vidars mormor Monica i gömmorna efter Vidars morfarsmor.
Är det månne morfar Arne som burit dem som liten kotte? Eller kanske hans mamma Biggan? Eller någon ännu längre bak i släktleden?
Morfar Arne har lovat att göra efterforskningar bland gamla bebisbilder för att se om kläderna känns igen.
Fortsättning må följa på denna detektivhistoria.



Teresa och nyvaken Vidde för bara en stund sen.

Sin första nyårsafton firade Vidar på Idö tillsammans med sina mammor, moster Teresa samt vännerna Annika och Emma. Vi slapp bekymra oss över hur han skulle reagera på raketskjutningen, eftersom han slocknade långt innan tolvslaget...

Vi andra njöt av fyrarätters middag (löjromssnittar, chevre och halloumi med rostade valnötter och honung, oxfilé samt "hemgjord" bärglass), TP-spel, traditionsenligt ring i vällingklockan, fyrverkerier från lagårdsbacken och uppslutande festprissar från kusinens stuga.

Här några bilder från dagarna efter nyår:


Morfar Arne spelar och sjunger för Vidar.


Iklädd ett mellandagsreafynd: ny teddyoverall som han förhoppningsvis
kan ha hela vintern (storlek 74).


Morgonpigg pyjamaskille.


Det är inte alltid lätt att bestämma vad man ska stoppa i munnen...

I går var vi i Skogstorp, men Vidar hade fått nog av middagar och firande,
och var på rätt dåligt humör.
Men han ställde i alla fall upp och hjälpte Maria när vi spelade Munchkin:



Vidar börjar bli stor på många vis, men han vill fortfarande äta var tredje timme under natten. Han äter nästan oftare nu än han gjorde för några månader sen, då han kunde sova fem timmar innan det var dags för första nattslurken.

Men det är klart, det krävs väl mycket näring när man ska lära sig avancerade saker som att ploppa med nappen och pilla på sina tår...

Vidar har hittat sina fötter!



Det är däremot inte helt säkert att han förstår att de tillhör hans egen kropp...

Gott nytt år önskar Vidar och hans mammor!