mammamammabarn

Nu har Vidars rum fått en liten ommöblering. Borta är spjälsängen, som han inte sovit i på ett tag. I stället har vi ställt dit två gröna fina bord, snitsigt ihopsatta med vulktejp... Där har Vidar nu sin älskade tågbana, i stället för att ha den utspridd på golvet.

Trots att borden är ganska små så fick vi in ganska mycket tågbana. Eller vad sägs om detta - två lokstall, en övergång, en tunnel, två perronger med spår, ett par stoppbockar, en kran samt i mitten den älskade vändskivan.

Vidar sjunger:
"En liten tiiid, vi leva hääär, med mycket möbler och stort besväär!"

Först skakade jag av sanden.
Sen sköljde jag vantarna under kranen ett par minuter.
Sen stoppade jag ner dem i tvättvattnet.
Jepp.

Hur lätt eller svår Vidar har varit att lägga har varierat under hans dryga tre år. Vissa perioder har man bara kunnat lägga ner honom i hans säng, säga godnatt och gå ut. Sen har han somnat av sig själv efter en liten stund.
Vissa perioder har han varit jättestökig, man har varit tungen att ligga hos honom och han har bökat runt i sängen i evigheter innan han kommit till ro.

Under en lång period nu så har rutinen varit som sådan att någon läst saga för honom inne i sovrummet, och sedan legat kvar hos honom tills han somnat. Oftast har han varit ganska lugn under tiden, men man har inte fått gå därifrån. (Undantaget mormor Monica, som resolut stoppar ner ungen i sängen, säger godnatt, släcker och går ut. Tyvärr verkar hennes auktoritet inte ha gått i arv...)

På sistone har Vidde börjat stöka med att han ska ha vatten och gå upp och kissa flera gånger varje kväll. Ikväll fick Maria nog när Vidar för andra gången skulle upp och kissa. "Ja gå upp då, men sen får du gå och lägga dig själv!" sa Maria, som hellre ville titta på På spåret än ligga och vänta på att Vidar skulle somna.

Sagt och gjort, Vidar gick upp och satte sig på pottan. När han var klar drog han upp blöjan och pyjamasbyxorna.
"God natt", sa vi, och Vidar försvann in på sitt rum och stängde dörren efter sig.

Vi kollade klart på På spåret, och tittade in till Vidar en halvtimme efter att han gått in. Där låg han i sängen, med täcke på sig, och sov som en liten gris. :)

Nyårsafton firade vi på Idö.


Så här nyårsfin var Vidar!


Förrätten, innan den åkte in i ugnen. Västerbottengratinerad hummer.


Den här morgonhimlen fick vi som var uppe med tuppen på nyårsdagen njuta av.

Maria jobbar, Rebecka städar golv, morfar Arne köper fyrverkerier, mormor Monica förbereder middagen.
Vidar, han gnolar på Knalle Jul, pysslar med julgranskulorna och utbrister:
"Granen luktar gott! Som terpentin!"

Tomten kom - och Vidar bytte sina nappar mot ett paket som innehöll precis det som han önskat sig...


...en vändskiva!

Vidar är duktig på mycket. Han känner igen alla siffror mellan 0 och 12, och kan räkna ända till tjugotio...
Han kan sjunga flera sånger, som Imse vimse spindel, Bä bä vita lamm och Dinkeli dunkeli doja...
Men, han är inte särskilt bra på att rita. Och heller inte särskilt intresserad. Det har aldrig blivit mer än vad som, med lite fantasi, kan liknas vid ett garnnystan när han försökt.

När man plockar fram papper och kritor vill han helst att mammorna ska rita - och det ska vara lok, vagnar, räls, makadam, bommar och signaler...
Och i ärlighetens namn är ingen av mammorna heller någon konstnärlig begåvning...

I går plockade han fram ritblocket och kritorna, och började med att skriva 10, med lite hjälp...
Okej, sen ville jag locka honom att rita något som kunde liknas vid en huvudfoting.
"Rita ett huvud", sa jag.
Vidar ritade en oval.
"Bra! Rita ögon också."
Vidar ritade två ögon. Bredvid varandra.
Chockad bad jag honom att rita en mun, och tänkte att nu spricker det.
Men Vidar ritade - en mun.
"Ett spöke!!!" utropade han glatt om sitt verk.

Här är resultatet:



Snabbt ryckte jag teckningen ifrån Vidar, innan han hann komplettera med sitt patenterade kludd.
Resten av kroppen får bli en annan gång.

I går åkte vi lite spontant till Norrköping. Ett besök på Arbetets museum blev huvudakten, som toppades med lite geocaching efteråt. Den blev dock halvlyckad, i mörkret och kylan...
På bilden njuter vi av utsikten från en av broarna i de gamla industrikvarteren.
Vidar uppskattade mest att spana efter spårvagnarna.

Det har ju varit lite kalas på sistone. Här kommer lite bilder från två av dem - Neo 2 år och Allan 3 år.


Vidar gav sin syssling Neo bland annat
en Byggare Bob-dvd i 2-årspresent.
Något vi hört varit uppskattat. :)


Mamma Sofia hjälper Neo att öppna paket.
En kranvagn till tågbanan,
som en viss kille blev rätt avundsjuk på...


Vidde hittade en traktor med, tja inte vet jag vad det är bakom, men det vet säkert Vidar...


Neo och Vidar leker med tågbanan.

---

Allan, till höger, firade sin treårsdag iklädd grotesk Spindelmannendräkt.
Men varken han eller Sam verkar ha särskilt kul. Kan det vara tårtan som saknas?


Japp, genast muntrare miner. :)


Vidde högg snabbt in på tårtan.
Och tårta äter man förstås uppifrån och ner...

Squash har en tendens att växa sig rätt ... STOOORA.
Vi hade fått två bjässar av min (Rebeckas) mamma, och i kväll skulle de bli till soppa. Eller, det räckte med en halv squash för att göra dubbel sats soppa. Trots att jag både skalade den och tog ur kärnhuset (som var ganska omfattande - se bilden.)


En halv squash i tärningar, och en halv kvar.

Men soppa blev det, och alla i familjen var nöjda. Även Vidar. Och det blev ju inte sämre av att det serverades vitlöksbröd till. :)


Mums!

I går var hela familjen på heldagsutflykt. Först till Storvreta för styrelsemöte i Föreningen Järnet på Lapphyttan. Vidar hade med sig sin lilla dvd-spelare och en väska med leksaker för att sysselsätta sig medan mammorna bara pratade... :)

Sen var det dags för geocaching! Först ett stopp utanför Storvreta där vi gav oss in i skogen för att leta upp en låda bland alla trattkantareller. Vidar bytte till sig en plastbuffel mot en leksaksbil...


Geocachingjakt. Vidar med Marias smartphone i högsta hugg.


Sen mötte vi upp Marias kollega Rolf med familj för ytterligare cachejakt i Enköping.


Kyligt. Framåt kvällen blev det rätt kallt. Vidar fick låna Marias tröja.
"Rosa är min färg", meddelar Vidar.
Här en cacheloggning utanför Enköping.

Till sist blev det asiatisk middag på Vita Elefanten i Enköping, innan vi tog bilen hem och alla somnade utom Maria...

I går var vi på BVC för 3-årskontroll. Vidde var snäll, men lite blyg. Han fick börja med att rita lite. Vilket ju inte är hans starka sida. Men det räckte tydligen med att rita "klotter" för att det skulle godkännas. (Jag hade önskat att den BVC-sköterskan var min bildlärare på gymnasiet...)
Sen fick han titta på lite bilder och säga vad de föreställde. Vidar hade säkert önskat sig skördetröska, stoppbock och lokstall, men det var i stället mössa, penna, boll och annat som inte heller vållade några större bekymmer.
Sen fick han sparka boll med den mamma som har störst bollkänsla, och hoppa jämfota. Sen fick han äntligen leka med leksakerna, medan mammorna och sköterskan pratade om hans ätande, kissande, lekande och sånt.

I dag blev det en heldag med mamma Rebecka, som var ledig. Först lunch på indisk restaurang med arbetskamraterna Gun-Britt och Lotta. Vidar lassade glupskt in ris med chicken tikka sizlar och nanbröd, samt lite ostbitar från Gun-Britts vegogryta. "Starkt! Vatten!" ropade Vidar då och då. Och efter en slurk vatten fortsatte han äta.
Sen blev det en vända på stan, då Vidar mestadels sov i vagnen, samt lite leksaksaffärsbesök, innan det var dags för fika på Rebeckas jobb. Vi tackade nämligen av legendariske medarbetaren Uffe Claesson, som slutade efter över 40 år på Folket. Till Vidars oförställda glädje serverades jordgubbstårta!

Ja, sen blev det lite handlande innan vi var hemma och Vidde fick kolla på Bilar för femtielfte gången, medan Rebecka tvättade-diskade-lagade mat, innan Maria kom hem från jobbet. Efter en sen middag sover nu vår lille hjälte. :)