Nu är vi redo!
Man börjar ju så smått undra om bebbelito inne i magen väntar på att nåt särskilt ska inträffa, innan hen behagar titta ut.
Kanske tycker hen att vi har haft en lite för ynklig kamera för att föreviga ankomsten på ett värdigt sätt. Well, den tiden är förbi. I dag anlände nämligen min nya kamera, en Nikon D90 med 18-105-objektiv som en vän varit vänlig nog att beställa till special-price-just-for-you-pris i Stockholm. Så nu har jag en liten lekkamrat att roa med mig i väntan på den riktigt betydelsefulla leveransen. :)
Kanske har pyret också tyckt att mammorna varit dåligt förberedda när det kommer till lätt- och snabbtillgänglig föda. Laga mat lär ju inte stå högst på önskelistan framöver. Nåväl, nu ligger vi bättre till på den fronten också, efter kvällens storkok av spagetti och köttfärssås.
Så nu finns det, vad vi kan se, ingen större anledning att stanna där inne längre!
Kanske tycker hen att vi har haft en lite för ynklig kamera för att föreviga ankomsten på ett värdigt sätt. Well, den tiden är förbi. I dag anlände nämligen min nya kamera, en Nikon D90 med 18-105-objektiv som en vän varit vänlig nog att beställa till special-price-just-for-you-pris i Stockholm. Så nu har jag en liten lekkamrat att roa med mig i väntan på den riktigt betydelsefulla leveransen. :)
Kanske har pyret också tyckt att mammorna varit dåligt förberedda när det kommer till lätt- och snabbtillgänglig föda. Laga mat lär ju inte stå högst på önskelistan framöver. Nåväl, nu ligger vi bättre till på den fronten också, efter kvällens storkok av spagetti och köttfärssås.
Så nu finns det, vad vi kan se, ingen större anledning att stanna där inne längre!
Händelselöst
Min ambition är ju att uppdatera den här bloggen varje dag med vad som händer. Men det börjar bli svårt. Eftersom det inte händer nåt...
I helgen var vi på landet och jag mådde risigt i princip hela tiden, och sov flera gånger varje dag. Nu är vi hemma igen och i dag försökte jag mig på lite allmänt fixande med disk och kläder och sånt. Men till slut kunde jag knappt stå upp eftersom jag var så stel i höften och hade ont i svanken, så jag fick gå och lägga mig. Som tur var mådde jag tillräckligt bra på morgonen för att ta Vidar till dagis... Väntar bara på den morgonen då jag tvingas ringa och säga att han inte kan komma pga att jag inte kan röra mig utanför huset...
Det är väldigt tröttsamt att ha svårt att röra sig. Och frustrerande. Känner efter hela tiden och varje gång det kommer en värk eller börjar göra ont, hoppas jag att det är på riktigt. Men icke. I dag har jag gått två dagar över tiden. Tanken på ytterligare 12 är inte tilltalande...
Missad födelsedag
Japp, i dag skulle det ha skett. Men bebben verkar missa sin egen födelsedag...
Hade en del värkar som kom ganska tätt och gjorde lite ont i eftermiddags. Men sen somnade jag framför tv:n i väntan på damernas andra storslalomåk i Sölden. Vaknade av att nån snarkade. Det var jag.
Sen dess har jag haft några till värkar med långa mellanrum som bara spänt och inte gjort ont. Så det var nog falskt alarm.
Hade en del värkar som kom ganska tätt och gjorde lite ont i eftermiddags. Men sen somnade jag framför tv:n i väntan på damernas andra storslalomåk i Sölden. Vaknade av att nån snarkade. Det var jag.
Sen dess har jag haft några till värkar med långa mellanrum som bara spänt och inte gjort ont. Så det var nog falskt alarm.
Sista gången hos barnmorskan?
Besök hos barnmorskan i dag. Förhoppningsvis sista gången vi behöver träffa henne... (Innan återbesöket.)
Hon lät väldigt medlidande när jag beklagade mig över hur tradigt det är att vänta på att förlossningen ska starta. Hon mätte livmodern och SF-måttet låg på 36 cm precis som för en vecka sedan. "Det är ingen jättebebis", sa hon och det kändes ju skönt. Å andra sidan kanske det i värsta fall betyder att den vill stanna inne ett tag till innan den känner sig färdig för att komma ut...
Tanken på att gå två veckor till innan det blir förlossning känns just nu väldigt jobbig. När jag suttit ner ett tag kan jag knappt resa mig upp och gå, men när jag varit uppe en stund går det lättare. Men några promenader, som barnmorskan rekommenderade, är det inte läge för.
I morgon är dagen för den beräknade förlossningen. Och också dagen då min farmor skulle ha fyllt 89 år.
/R
Nix...
Det bidde inget i natt. Värkarna slutade ungefär när jag gick och la mig... I dag ska vi som sagt till barnmorskan. Får se om hon kan locka ut ungen... För nu känns det verkligen som att hen kan få komma ut. Det är synnerligen frustrerande och långtråkigt att knappt kunna röra sig utan bara gå och vänta och känna efter hela tiden. Att bara ta sig ut från lägenheten känns som ett gigantiskt projekt. Tre trappor ner går väl an, men tre trappor upp är lite värre...
Dags i natt?
Fler och starkare förvärkar än tidigare i kväll. Fortfarande inga som gör ont, men magen blir helt skev när värkarna kommer. Törs inte tro på att nåt seriöst händer, men vem vet... I morgon ska vi till barnmorskan. Om vi inte är på förlossningen...
Magen
Länge sen jag la upp en magbild. Så här ser den ut nu, i vecka 40...
Vila?
Fyra dagar till beräknad förlossning i dag. Jag har gissat att bebben kommer stanna inne till allhelgonahelgen dock. Alltså en vecka över tiden. Då kommer lillasyster hem över helgen och hon kan förtjäna lite dramatik. :)
I torsdags jobbade jag sista dagen och hade tänkt ta det lite lugnt fram till förlossningen. I dag ägnade jag mig alltså åt att montera ihop spjälsängen, sätta tillbaka tyget på en bilbarnstol efter tvätt, gå på stan en timme, byta tätningslister i Vidars dragiga fönster samt laga mat... Mindre bra idéer, visade det sig. Promenaden på stan gick i snigeltakt och i kväll har jag haft ungefär så ont i svanken som jag förtjänat... Så de senaste timmarna har jag legat som ett kolli i tv-soffan med en varm vetekudde bakom ryggen och sett svenska fotbollsdamerna dänga till Schweiz med 3-0.
Har en del förvärkar också, vilket kanske (säger kanske) tyder på att nåt är på gång. Fast det skulle ju vara bra om det kunde vänta tills i morgon, för jag har inte packat klart BB-väskan än. ;)
/R
Tungt nu
Tolv dagar kvar till beräknad förlossning och tre dagar kvar att jobba nu. Så här i efterhand önskar jag att jag tagit ledigt även denna vecka, för det känns riktigt tungt att pendla till Katrineholm och jobba nu... Har svårt att röra mig och känner mig grötig i huvudet, så jag gör inte mycket nytta på jobbet känns det som... Men men, bara att bita ihop och härda ut. :)
Har börjat känna mig illamående då och då senaste veckorna också. Undrar om det beror på nära förestående förlossning eller att jag borde vila i stället för att jobba...
/R
Har börjat känna mig illamående då och då senaste veckorna också. Undrar om det beror på nära förestående förlossning eller att jag borde vila i stället för att jobba...
/R
Simultanförmåga igen
Vidar: Jag vill spela Byggare Bob på datorn!
Jag: Men du kan väl titta klart på Byggare Bob på tv:n först?
Vidar: Jag KAN göra två saker samtidigt, fast jag inte är tjej!
Jag: Men du kan väl titta klart på Byggare Bob på tv:n först?
Vidar: Jag KAN göra två saker samtidigt, fast jag inte är tjej!
Höst och lekkamrater
Nu är det höst på landet! Vidar och syssling Neo leker i lönnlöven.
I dag ville granntjejen Stina komma hit och leka. Utan att mamma eller pappa var med.
Och visst fick hon det! Vidar blev överlycklig. De började med att orsaka tågurspårning
och masskrockar på tågbanan och håller i skrivande stund på att koka ihop
en kulinarisk högtid på leksaksspisen.
Loppisfynd
Mamma Rebecka har väldigt svårt att motstå barnklädesloppisar. :) I går var det dags i Strängnäs, i Vasaskolans matsal. Det som är allra svårast att motstå är förstås de söta bebiskläderna, så det blev en del såna trots att vi nog egentligen har allt som behövs redan... Fast den lilla åkpåsen och vinteroverallen behövde vi nog faktiskt. :)
Vidar fick också lite kläder. En fodrad jacka, ett par fräscha springskor till i vår, en t-shirt med sköldpaddor och ett lucianattlinne. Han har nämligen bestämt att han ska vara tärna i årets luciatåg...
Tillsammans med två sparkbyxor, en Alfons-sparkdräkt, fyra bodys (varav en Alfons och en PoP), en Barbapapa-t-shirt, ett par mjuka jeans och ett par stickade vantar, gick hela kalaset på 390 kronor.
Vad blir det?
I början av graviditeten var jag säker på att jag bar på en tjej. Det var så mycket som kändes annorlunda jämfört med när jag bar på Vidar.
Men sedan började det mesta kännas ungefär likadant som sist, så nu har jag verkligen ingen aning om vad det blir. Det ska bli väldigt spännande!
Och det här med barnets kön är tydligen väldigt viktigt. Det första folk frågar när de ser magen är: Vet ni vad det blir? Jag har tröttnat på att ge fyndiga svar såsom "ja, ett människobarn", så numera svarar jag helt enkelt bara "nej". Den andra frågan är förstås "När är det dags?" Den frågan har nog förresten halkat upp på första plats nu när det är rätt uppenbart att det inte är lång tid kvar. Tredje frågan blir "Hur länge ska du jobba?" och på fjärde plats kanske "Hur mår du?" Där ser man prioriteringen...
Apropå att jämföra denna graviditet med den förra, så läste jag nyligen igenom mina gamla blogginlägg från motsvarande tid förra gången. Och insåg att jag hade glömt bort att jag hade vissa symptom då, som dykt upp nu igen. Såsom ont i foten när jag böjer mig fram... Den helt sjuka tröttheten jag kände av förra gången har inte dykt upp än (tack!) men däremot kramper i främst vaden samt halsbränna.
Och förstås att vara otroligt otymplig och ta sig fram med myrsteg och ända känna sig som att man sprungit ett maraton när man gått från cykelstället till tåget...
Men sedan började det mesta kännas ungefär likadant som sist, så nu har jag verkligen ingen aning om vad det blir. Det ska bli väldigt spännande!
Och det här med barnets kön är tydligen väldigt viktigt. Det första folk frågar när de ser magen är: Vet ni vad det blir? Jag har tröttnat på att ge fyndiga svar såsom "ja, ett människobarn", så numera svarar jag helt enkelt bara "nej". Den andra frågan är förstås "När är det dags?" Den frågan har nog förresten halkat upp på första plats nu när det är rätt uppenbart att det inte är lång tid kvar. Tredje frågan blir "Hur länge ska du jobba?" och på fjärde plats kanske "Hur mår du?" Där ser man prioriteringen...
Apropå att jämföra denna graviditet med den förra, så läste jag nyligen igenom mina gamla blogginlägg från motsvarande tid förra gången. Och insåg att jag hade glömt bort att jag hade vissa symptom då, som dykt upp nu igen. Såsom ont i foten när jag böjer mig fram... Den helt sjuka tröttheten jag kände av förra gången har inte dykt upp än (tack!) men däremot kramper i främst vaden samt halsbränna.
Och förstås att vara otroligt otymplig och ta sig fram med myrsteg och ända känna sig som att man sprungit ett maraton när man gått från cykelstället till tåget...