Bara en väg ut

I dag ringde jag till Akademiska i Uppsala för att undersöka våra alternativ.

Första frågan var hur många försök vi egentligen kommer att få.
Barnmorskan som jag pratade med tog reda på att vår läkare i måndags fått beskedet av vår läkare i hemstaden att vi tyvärr bara kommer att få tre försök. Och han rekommenderar att vi nu förbereder oss för IVF, alltså provrörsbefruktning.

Inget roligt besked alltså. Bara för att vi bor i snåla Sörmland, så får vi inte samma rättigheter som de allra flesta andra i Sverige.

Vår andra fråga var om det finns möjlighet att själva betala för extra inseminationsförsök, innan vi gör våra gratis IVF-försök. Barnmorskan kollade med sin chef, och meddelade sedan att det inte är möjligt. De har helt enkelt för få donatorer. Om vi ville betala för extra inseminationer fick vi göra det i - Umeå. Nära och smidigt...

Alltså blev inseminationsförsöket den 10 oktober både det första och det sista. Nu blir det provrörsbefruktning.

Nu kan vi bara sitta och vänta på en kallelse till uppstartsmöte. Förhoppningsvis blir det före jul. Men inte säkert.

På detta möte kommer vi att få en tidsplan för hur det hela ska gå till. Sen är det dags att börja spraya i sig hormoner med hjälp av nässpray. Vilket kommer att göra att aktiviteten i äggstockarna stannar av och jag kan komma att känna mig som att jag hamnar i klimakteriet. Deppig och tung i huvudet. Kul.

Sen ska jag börja ta sprutor, typ insulinpennor, på mig själv. Under tiden ska det tas blodprov och göras ultraljud, men det kan jag tack och lov sannolikt göra i hemstaden.

Sen får vi en tid för äggutplock, och ett par dar senare ska de befruktade äggen in i kroppen igen.

Det hela tar ungefär en menscykel. Så tidigast i januari kan jag hoppas på att bli gravid.

Känns jobbigt. Men det är väl bara att gilla läget.

:(

I dag dog hoppet. Mensen kom i morse. Ett par dar tidigare än vanligt, och med ett lite annat utseende än vanligt. Men vad annat kan det vara?

Så i morgon får vi ringa till Akademiska och höra hur vi ska göra. Om läkaren lyckats övertala vår läkare i hemstaden att vi ska få göra fler än tre försök. Annars blir det provrör nästa gång.

Men vi ska också fråga om vi inte kan få köpa oss några inseminationer till innan vi går in på provrör.

Känns inte kul idag. Men det är "bara" att ta nya tag.

Känner mig som vanligt

Skriver väl en liten uppdatering då, eftersom vissa verkar nyfikna. ;)

Just nu händer dock inte mycket. Går bara och väntar på lördag, då vi ska göra gravtestet. Tiden går olidligt långsamt...

De senaste dagarna har alla symptom försvunnit. Känner mig precis som vanligt. Kanske lite tröttare, men det kan ju bero på hösten, för lite sömn, eller vad som helst...

Börjar misströsta lite, men hoppas fortfarande massor...

Otålig

Min BIM, alltså beräknad inte-mens, är den 26 oktober. Alltså nästa fredag. Vi är otroligt otåliga, vill ju veta NU!

Jag håller på och läser in mig på olika symptom och vad de kan innebära. Försöker tolka allt som kroppen säger.
Har molande värk i en äggstocken. Kan det va nåt? Och lite allmän magont och är lite trött.
Lila slemhinnor i underlivet ska man ha om man är gravid har jag läst, men det tycker jag inte att jag har...

Familjeliv.se är en ovärderlig källa till kunskap just nu. :)

Klart

Idag har vi varit på Akademiska i Uppsala och gjort inseminationen...
Vi kom i god tid och det blev en nervös väntan innan det blev vår tur. Åtminstone för en av oss...
Men när vi väl kom in till läkaren gick själva inseminationen fort. Läkaren gjorde ett snabbt ultraljud först och stack sen in en smal kateter och sprutade in sperman...
Sen var det klart.
Nu hoppas vi att de små liven trivs där inne.
Det blir ett par otåliga veckor innan vi får svaret.

I morrn gäller det!

I morse visade ägglossningstestet positivt! Så morgon bär det av till Akademiska. :)
Spännande!

Börjat testa

Idag gjorde vi första ägglossningstestet. Inte dags än.