En tand mindre
Kan en tand sitta lösare?
I går var det dags för treårskontroll för Signe. Hon fick berätta för BVC-sköterskan vad som fanns i ett par väskor, hoppa, rita, vägas och mätas. Med sina 98 cm är hon fullständigt normallång. Vikten ligger dock som vanligt ett snäpp under normalstrecket. Alltså "följer hon sin kurva", vilket är ett gyllene mantra i BVC-världen.
Efteråt blev det fika på Coop. Vidar var bekymrad. Han hade en tand som hängde så löst att han varken kunde äta eller prata. Efter mycket vånda lät han mig dra loss den. Lycka! Nu kunde han äntligen äta upp glassen.
Sälen - dag 5 och 6
I fredags gick det äntligen lite bättre på skidskolan. Signe åkte lift med fröken och jag gömde mig bakom ett staket en bit bort för att hon inte skulle se mig.
Efter en stund smög jag iväg och köpte mig ett par nya skidglasögon. De gamla bytte jag till mig av en kompis för snart 20 år sedan, så jag tyckte det var dags för en uppdatering...
När jag kom tillbaka var Signe inte lika glad längre. Jag lyckades hålla henne kvar på lektionen genom att springa upp med henne i liften (dagen träningspass) och ta emot henne när hon åkte ned. Funkade ett tag. Tills hon blev kissnödig. Efter besök på personaltoaletten var det dags för diplomutdelning och kramkalas.
På eftermiddagen gick vi på after ski. Vidar tyckte ungefär att det var det tråkigaste han varit med om. Han ville hem till stugan och spela dataspel. Det enda roliga var att låna mina glasögon.
På kvällen åt vi middag på Harrys. Maria fick fel mat och jag fick en coleslaw som var indränkt i pepparrot (hemskt). Barnen erbjöds en buffé. Vi frågade vad som fanns på den. "Köttfärssås och spagetti, köttbullar, pannkaka... Ja, det mesta", svarade servitören. Den visade sig innehålla köttfärssås och spagetti, köttbullar och pannkaka. Dock inte "det mesta". Och inga grönsaker. Men barnen var nöjda. Sen släppte vi iväg dem till lekrummet och fick några lugna minuter.
Igår åkte Vidar och jag lite mer slalom. Vi lämnade in "Kexchokladjakten", som går ut på att man åker runt i backarna och letar stora kexchokladrutiga bokstäver, svarar på frågor och stämplar i sitt formulär. För besväret fick vi varsin buff. På eftermiddagen var det prisutdelning. Vidar slog personligt rekord nerför Gustavbacken för att hinna dit i tid. Men tyvärr vann vi inte. Eller, dessbättre snarare. Jag vet inte riktigt hur jag skulle få hem en gigantisk chokladkartong till stugan...
Buffen förvandlade Signe snabbt till en tubklänning:
Sälen - dag 4
Efter molniga och snötyngda dagar, sken i dag solen från klarblå himmel. Men det var kallare.
Vi gjorde ett nytt försök med Signe i skidskolan. Efter övertalning tog hon på sig den gula västen och följde med till liften. Men hon tänkte inte åka i den. Jag fick putta henne uppför backen. Som tur var åker inte Snöbollarna så högt upp med liften...
Vi gjorde ett nytt försök med Signe i skidskolan. Efter övertalning tog hon på sig den gula västen och följde med till liften. Men hon tänkte inte åka i den. Jag fick putta henne uppför backen. Som tur var åker inte Snöbollarna så högt upp med liften...
Efter en stund skulle gruppen posera för ett fotografi, som föräldrarna sedan får inhandla till set facila priset 100 kronor.
Efter fotograferingen vägrade Signe att sätta på sig skidorna igen. Vi avbröt således lektionen...
Men ikväll lovade hon att i morgon ska hon gå till skidskolan igen och till och med åka liften. Jorå, säkert...
Medan Vidar och jag ägnade oss åt Kexchokladjakt i Lindvallens backar på eftermiddagen, tog Maria en tur till Storfjällsgraven med Signe i pulkan. En gnistrande fjälltur som kröntes med våffla och gulaschsoppa, som sig bör.
Sälen - dag 3
Så fel vi hade.
Signe hatar skidskolan. Hon gråter så fort hon får se knappliften. I morse sa hon till Maria att hon skulle vara hemma hos mormor och morfar i Skogstorp nästa gång vi åker till fjällen...
Vidar i Glidare-gruppen.
Efter Vidars lektion tog vi bilen till Hundfjället. Maria och Signe gick på afterski med Valle medan Vidar och jag tog en tur i Trollskogen. En slinga i skogen med en massa trätroll som pratar, sjunger och spelar musik.
Sen fick Maria åka några kilometer längdåkning medan Vidar åkte några egna åk och Signe åkte skidor i minsta barnbacken. Eller, två åk blev det. Och två toabesök (ni vet, med sele, overall, dubbla underställ, slalompjäxor, hjälm etc. Imponerad att hon höll sig.)
I morgon blir det kanske sovmorgon i stället för skidskola för Signe...
Sälen - dag 2
Skidskola idag igen. Signe grinade hela lektionen. Mest för att hon såg Maria så i morrn lämnar vi henne i skidlärar-Linns vård och avlägsnar oss så långt som möjligt...
Vidar skötte sig dock i skidskolan. Men det var lite läskigt tyckte han att åka ankarliften hela vägen upp till toppen och sen ramla en massa gånger på vägen ner när man skulle öva på att stampa med foten efter varje sväng.
Dagens bästa upplevelse blev i stället äventyrsbadet på Experium. Man fick inte fota där inne, men här är ett smakprov:
Hela familjen var störtnöjda efter bad i vågor, bubbelpooler, rutschkanor, utomhuspool mm.
Signe levde livet i bebispoolen, hittade hela tiden nya kompisar och åkte rutschkanor.
Vidar tränade på att simma, vara under vattnet och hoppa från kanten. Till slut hoppade han från kanten där han inte riktigt bottnade, utan att nån tog emot, tog sig upp över ytan och simmade till kanten. Ett stort framsteg för en annars rätt harig kille!
Sälen - dag 1
På plats i Sälen. Anlände i går kväll efter en resa som gått bra fram till de sista 20 metrarna: uppfarten till stugan. Snömodden tog en lätt seger mot vår Toyota Avensis. Retligt nog stod stuggrannarnas bil snyggt parkerad uppe vid stugan. "Fan, vad har de för bil som klarar att köra upp dit så enkelt?", svor Maria. Det visade sig vara en Tesla. Man får vad man betalar för, tydligen...
I morgon blir det nog samma härliga väder som idag (typ snöstorm), så det blir kanske bad på eftermiddagen.
Vi installerade oss i Sälens trängsta stuga. Man får inte vara mycket större än Maria och jag för att ta sig in i duschen eller upp till övervåningen på våningssängen... Man kan inte stå vid spisen eller diskhon samtidigt som nån sitter vid den sidan av köksbordet. Men finns det hjärterum... :)
I dag började skidskolan för Vidar och Signe. Vidar hävdade i morse att han glömt bort hur man åker skidor. Det var lögn förstås. Han åker lugnt och kontrollerat. Men inte så fort... "Sväng lite oftare", tycker jag, när han åkt från ena sidan av backen till den andra och tillbaka igen lite för många gånger.
Signes grupp hängde runt "bandet" och tränade på "glasstruten" (ploga).
Sedan gick hon och Maria till ett lekland och rasade av sig nån timme. Efteråt åkte vi och käkade våfflor. Ja, alla fick inte våffla, eftersom vissa inte verkade så upplagda för annat än att lida sviterna efter leklandet:
I morgon blir det nog samma härliga väder som idag (typ snöstorm), så det blir kanske bad på eftermiddagen.