mammamammabarn

I dag har vi varit i Norberg på årsmöte för Föreningen Järnet på Lapphyttan. Vidar fick stanna hos mormor, men Signe följde med och var exemplarisk under hela mötet. Folk undrade vad vi hade gett henne för att hålla henne så lugn...

När det blev dags för lunch serverade vi för första gången "köpemat" till Signe. Det blev Sempers potatis och rödspätta. Den luktade inget vidare, och Signe visade med hela ansiktet att hon inte tyckte att det var gott. Efter några tuggor ville hon inte ha mer. Så det fick bli amning i stället. Hemlagat mos av alla sorter älskar hon däremot, så i fortsättningen får vi ta med oss matlåda när vi ska iväg nånstans...

Sedan blev det besök på hyttbacken och vi la ut en geocache.

På vägen hem blev Signe lite trött och somnade tillsammans med kossan Rosa. (Som heter så eftersom inte Signe gör det. Vidar var under hela graviditeten fast inställd på att bebisen skulle heta Rosa om det var en tjej - och Vidar om det var en kille. Mammorna var inte riktigt lika förtjusta i det namnet, så som kompensation fick Vidar köpa den här gosekossan till Signe, och ge den namnet Rosa.)

Jag börjar tro att Vidar är så kallad synestet. (http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Synestesi) De innebär att olika sinnen är sammankopplade, oftast som i Vidars fall att man ser färger på siffror. Han har flera gånger de senaste dagarna berättat vilka färger siffrorna 20, 30, 40 etc har. Först la jag inte kombinationerna på minnet, men idag mindes jag att han sa samma färger för några av siffrorna som härom dagen. Nu skrev jag ner alla kombinationer så nästa gång kan jag ha läxförhör. :)
Själv har jag inte alls den här förmågan, men min mamma har, så hon och Vidar kan säkert gaffla om vilken färg som vilken siffra har. :)