Första sprutan
Tog första sprutan ikväll. Lite läskigt. Ladda pennan med ampull och sticka sig själv i magen... Ensam hemma också. Men det gick bra. Känns lite i magen nu efteråt, men det är nog mest inbillning....
Nojade lite att jag skulle ha gjort fel, med medicin, dos eller så. Men jag hoppas inte det...
I går ringde jag vårt hemmasjukhus och skulle boka tid för ett ultraljud på måndag, eller möjligen tisdag. Ringde till Katarina, som vi hade kontakt med i februari, när vi var där för de inledande testerna.
Tyvärr var det inte helt enkelt att få en tid på så kort varsel. Till slut fick vi en tid på tisdag klockan 15. Möjligen kan vi få en ny tid på måndag klockan 11.30. Det får vi i så fall veta på fredag. Hur som helst måste jag gå dit själv då. :(
Nojade lite att jag skulle ha gjort fel, med medicin, dos eller så. Men jag hoppas inte det...
I går ringde jag vårt hemmasjukhus och skulle boka tid för ett ultraljud på måndag, eller möjligen tisdag. Ringde till Katarina, som vi hade kontakt med i februari, när vi var där för de inledande testerna.
Tyvärr var det inte helt enkelt att få en tid på så kort varsel. Till slut fick vi en tid på tisdag klockan 15. Möjligen kan vi få en ny tid på måndag klockan 11.30. Det får vi i så fall veta på fredag. Hur som helst måste jag gå dit själv då. :(
Dags för sprutorna
Försenad, som vanligt, dök mensen upp idag. Dags att ringa Akademiska alltså, och få besked om när jag ska börja ta sprutorna.
Började ringa klockan 8 när de öppnade. "Alla våra barnmorskor är för närvarande upptagna, men du kan lämna namn, telefonnummer och personnummer på telefonsvararen, så ringer vi upp..."
Jag hade ingen lust med att de skulle ringa mig på jobbet, så jag lämnade ett meddelande utan att lämna mitt telefonnummer. Och fortsatte ringa under dagen, undansmugen i ett stängt rum på jobbet. Hela tiden upptaget, eller möjligen telefonsvararen...
Desperationen började smyga sig på. Telefontiden tog slut 15.30 och jag var ju bara tvungen att få veta om jag skulle börja med sprutorna ikväll... Klockan 15 var det äntligen någon som svarade. En barnmorska jag aldrig pratat med förut. Men hon visste ju förstås ungefär vad det handlade om ändå, och efter en del räknande kom vi fram till att jag ska börja på onsdag. Så att dag 6 infaller på måndag. Då ska jag göra ett ultraljud och kanske ett blodprov också, på vårt hemsjukhus. Resultatet faxas till Uppsala, och de bestämmer om t.ex. dosen ska ändras.
Började ringa klockan 8 när de öppnade. "Alla våra barnmorskor är för närvarande upptagna, men du kan lämna namn, telefonnummer och personnummer på telefonsvararen, så ringer vi upp..."
Jag hade ingen lust med att de skulle ringa mig på jobbet, så jag lämnade ett meddelande utan att lämna mitt telefonnummer. Och fortsatte ringa under dagen, undansmugen i ett stängt rum på jobbet. Hela tiden upptaget, eller möjligen telefonsvararen...
Desperationen började smyga sig på. Telefontiden tog slut 15.30 och jag var ju bara tvungen att få veta om jag skulle börja med sprutorna ikväll... Klockan 15 var det äntligen någon som svarade. En barnmorska jag aldrig pratat med förut. Men hon visste ju förstås ungefär vad det handlade om ändå, och efter en del räknande kom vi fram till att jag ska börja på onsdag. Så att dag 6 infaller på måndag. Då ska jag göra ett ultraljud och kanske ett blodprov också, på vårt hemsjukhus. Resultatet faxas till Uppsala, och de bestämmer om t.ex. dosen ska ändras.
Inte ikväll, inte ikväll...
Om mensen kommit på dagen i dag skulle jag ringt Akademiska och fått order när jag skulle börja med sprutorna. Om den kommer på lördag ska jag börja med sprutorna på lördag kväll. Om den kommer på söndag ska jag vänta till måndag och ringa Akademiska innan jag börjar med sprutorna. "Och så ser du till att inte få mens på fredag kväll!", förmanade sköterskan, som inte visste riktigt vad jag skulle göra om det skulle inträffa. Så nu är man ju minst sagt småvervig, särskilt med tanke på den begynnande mensvärken... Törs jag verkligen gå på gymmet, och riskera att jag "skrämmer igång" den?
Nu är vi igång igen
Nu ska jag, den andra tjejen som inte ska bära barnet, ta mig tid att skriva lite här.
Efter att besvikelsen lagt sig, dels för att det inte blev något på första försöket samt att vi fick reda på att vi bara får tre försök och var tvungna att gå in på IVF-behandling direkt så var vi igår till akademiska för att starta upp det första IVF-försöket.
Vi fick träffa en barnmorska som berättade om hur hela processen skulle gå till med nässprayande och sprutor m.m. Sen fick vi träffa läkaren och vi bestämde gemensamt att vi skulle starta redan vid första mensen, som beräknas komma redan den här veckan. En positiv sak var att det verkar finnas två olika metoder för att få ägglossningen att stanna upp (eller vad den nu är man gör....), och vi ska använda oss av den kortare versionen som bara tar två veckor och som innebär att sambon slipper nässprayen och därmed alla "kommit i klimakterie biverkningar", vilket ju är mycket positivt!
Efter besöket var vi på apoteket för att inhandla alla mediciner som vi kommer behöva och det blev både dyrt och mycket.....Se bilden nedan. Sambon kände sig genast enormt sjuk för så mycket mediciner hade hon aldrig sett på en och samma gång i hela sitt liv....*fniss*
Ja, och nu är det bara att vänta på att mensen ska komma och sen sätter vi igång. Spännande....
Efter att besvikelsen lagt sig, dels för att det inte blev något på första försöket samt att vi fick reda på att vi bara får tre försök och var tvungna att gå in på IVF-behandling direkt så var vi igår till akademiska för att starta upp det första IVF-försöket.
Vi fick träffa en barnmorska som berättade om hur hela processen skulle gå till med nässprayande och sprutor m.m. Sen fick vi träffa läkaren och vi bestämde gemensamt att vi skulle starta redan vid första mensen, som beräknas komma redan den här veckan. En positiv sak var att det verkar finnas två olika metoder för att få ägglossningen att stanna upp (eller vad den nu är man gör....), och vi ska använda oss av den kortare versionen som bara tar två veckor och som innebär att sambon slipper nässprayen och därmed alla "kommit i klimakterie biverkningar", vilket ju är mycket positivt!
Efter besöket var vi på apoteket för att inhandla alla mediciner som vi kommer behöva och det blev både dyrt och mycket.....Se bilden nedan. Sambon kände sig genast enormt sjuk för så mycket mediciner hade hon aldrig sett på en och samma gång i hela sitt liv....*fniss*
Ja, och nu är det bara att vänta på att mensen ska komma och sen sätter vi igång. Spännande....
Tid för IVF
Härom dagen fick vi brev från Akademiska. Den 19 november har vi fått tid för uppstart av IVF. Vi kommer att få träffa läkaren och en barnmorska.
Känns skönt att det gick så snabbt. Barnmorskan jag pratade med på telefon kunde ju inte lova att vi skulle få komma innan jul. Nu slipper vi vänta i flera månader på nästa fas. Bara tre veckor.
Ingen av oss ser fram emot IVF-behandlingen, med hormoner och allt vad det innebär. Men alternativen - ge upp, åka till Umeå och köpa inseminationer, eller pilla med nån killkompis spermier - känns inte så lockande heller.
Känns skönt att det gick så snabbt. Barnmorskan jag pratade med på telefon kunde ju inte lova att vi skulle få komma innan jul. Nu slipper vi vänta i flera månader på nästa fas. Bara tre veckor.
Ingen av oss ser fram emot IVF-behandlingen, med hormoner och allt vad det innebär. Men alternativen - ge upp, åka till Umeå och köpa inseminationer, eller pilla med nån killkompis spermier - känns inte så lockande heller.