mammamammabarn

Idag var mamma Maria och Vidar ute på landet en sväng. När Maria arbetade i sitt land med att sätta vitlök så lekte Arne med Vidar. Och då passade de på att öva lite på ackorden.

I går var Vidar och Rebecka på kalas hos Asta som fyllde 1 år. Maria fick äran att åka på styrelsemöte i Norberg i stället.
Det var lite förre barn än på Vidars kalas, och det var bra. Vidar höll sig lite för sig själv större delen av tiden, och satt länge med en liten kastrull och en sked och lekte. (Se bilden nedan...) Men han lekte också lite med de andra barnen.


Vidar, Svante och Asta.


Karlarna stod för matlagningen!


I hallen stod en väldigt spännande bur, med kaniner i.
En sån bur önskar nog Crasse ibland att han hade att gömma sig i...

I dag var vi hemma hos mormor Laila och morfar Nisse i Skogstorp och fikade.
Och då glömde visst Vidar bort att han inte kan gå också...
Den väldigt lockande leksaken (en blå flugsmälla i form av en Musse Pigg-hand) låg på bänken och Vidar stod en meter ifrån. Tripp trapp tripp så var han där och flugsmällan var Vidars!
Vi upprepade tricket säkert fyra fem gånger och det funkade varje gång. Men sen blev det tråkigt. Nån måtta får det ju vara, tänkte Vidar, och ville till slut inte ens stå, utan bara ligga på rygg på golvet som en nyfödd skalbagge.
Nog gåövat för i dag!



I Skogstorp gick vi också på promenad till en övergiven lekpark. Som synes testade Vidde en gunggrej, men roligast av allt var rutchkanan! Han ville åka hur många gånger som helst! (Lugn, mamma Rebecka höll i honom...) Men tyvärr fångade vi det inte på bild eftersom vi bara hade en mobilkamera med oss.

Men visst är han underbart söt i den blå mössan? Vår lilla gullunge. :)

Vad gör man inte för att komma undan den där ungen ett tag...

Jag kan faktiskt inte stå utan att hålla i mig!


Vidar kan inte gå själv.
Han kan inte ens stå själv utan stöd.
Men ibland glömmer han bort det. Som när han håller i en spännande leksak med båda händerna. Eller ska klappa händerna. Då står han helt stadigt på egna ben utan stöd.
Tills han kommer på att han ju inte kan stå.
Då sätter han sig ner.

Det var nog tur för Frimodig Kyrka att Rebecka var sjuk i går och hemma från jobbet på tidningen.
Hon hade annars lätt kunnat "glömma" att lägga in den här annonsen på sidan...

I måndags fick Vidar inte bara en, utan TVÅ sysslingar! Nej, det var inte tvillingar, utan Rebeckas båda kusiner Sofia och Jessica (de är inte syskon) fick barn samma dag. Jessica på morgonen och Sofia på kvällen. Sofias lilla underverk heter ju Neo, men vad Jessicas lilla dotter heter vet vi inte än.


Nya sysslingarna. Neo till höger.

I går kväll fick Vidar en liten syssling: Neo.
Det är Rebeckas kusin Sofia och hennes Johan som fick sitt första barn.
Hela familjen hurrar och gratulerar, och kan knappt bärga oss innan vi får se miraklet!

Dessvärre har både Rebecka och Vidar åkt på förkylningar. Kanske var det någon på kalaset i lördags som delade med sig av några baciller. :) Mest synd är det om Vidde, som är snorig och inte kan sova fast han är helt utmattad. Alvedon och näsdroppar har inte hjälpt honom hittills, men vi hoppas...

I går firade vi så smått Vidars första födelsedag. Han har ju haft kalas i lördags, och kommer att ha ett till på lördag, så det blev lite mer stillsamt på själva födelsedagen...


En av presenterna från mammorna.
Om ni tycker att han ser ut att ha gott om tänder så stämmer det. Tolv stycken...


Kalle kom förbi med den här roliga presenten. Klossar är en stor favorit hos Vidde. Snart lär han sig nog att stoppa rätt kloss i rätt öppning också...


Och fyller man år ska man förstås ha en egen tårta. Här i form av en riktigt smarrig hallonbakelse. Vidar såg till en början något skeptisk ut. Vilket kan ha något att göra med att han bränt sig på ljuset strax innan denna bild togs...


...men det tog inte lång tid för Vidar att inse vad man skulle göra med tårtan.


Marsipanlagret fick vi plocka bort (mums, sa mamma Rebecka!) för att han skulle kunna ta sig in i bakelsen.
Det här var ju gott!


Riktigt gott faktiskt!


Hmm, undrar varför jag inte får äta själv oftare...


Färdig!


Efter bakelseintaget fick Vidar en smärre sockerchock, och stod och studsade som en jojo vid soffan medan vi andra kollade på en fotbollsmatch där svenska herrarna inte lyckades göra ett enda mål på Malta. Som tur var lyckades ju Malta göra ett mål på Malta, så Sverige vann ändå...

I halvlek badade Maria Vidde, och efter intag av en flaska välling (det finns alltid plats i vällingmagen!) så somnade Vidar som en stock och sov till 06.45.

Grattis Vidar. Ett år alldeles alldeles nyss. :)

En dag som denna är det lätt att tänka exakt ett år tillbaka i tiden.
Klockan nio i morse tittade jag på klockan och kom på att för exakt ett år sedan denna minut stegade vi in på förlossningen. Vi hade fått tid för undersökning eftersom graviditeten gått två veckor över tiden.
Det var lite surrealistiskt att åka dit. Man visste inte om man skulle få föda barn, eller få åka hem.
Det blev det förstnämnda, men det dröjde ett dygn.
Så den här tiden, vid 22, för exakt ett år sedan, hade två omgångar med gelbehandling inte lett till någonting, och det var meningen att jag skulle sova för att sedan sättas igång igen morgonen därpå.
Men vid midnatt satte värkarna igång, och ingen smärtlindring hjälpte. Det blev en orolig natt, med värkar som gjorde ont och väckte mig hela tiden, men inte ledde någonvart. Jag låg där och kände att jag blev tröttare och tröttare, samtidigt som jag visste att mitt tunga arbete inte ens var påbörjat än...
Men frampå morgonkvisten fick jag lustgas. Det var en frälsning.
Strax efter 8 konstaterades att jag var öppen 3 cm. Man har ju hört att det brukar ta en timme per cm, så vi räknade med att kanske få ett barn framemot eftermiddagen.
Klockan 10 var det dags för ny koll. Öppen 10 cm! Då blev det fullt ös inne på rummet. Maria fick maka sig ur förlossningssängen där hon sovit, och jag flyttades över dit.
Resten minns jag som i ett töcken. När värkarna kom tog jag i för kung och fosterland, och däremellan ansträngde jag mig för att slappna av.
När barnmorskorna såg huvudet och det var dags för sista krystningen, höll jag hårt i Marias hand och sa till henne "Det kommer att bli ett barn!". Först då var jag övertygad.
Klockan 10.56 kom Vidar.



I morgon fyller han 1 år.

I går hade vi ettårskalas för Vidar på Idö, med släkt och vänner som gäster.


Så här såg tårtan ut. :)


Idös intelligensreserv: Vidar och hans bryllingar Liam, 3 och Julia, 1.


Mamma Rebecka öppnar Vidars paket, med god hjälp av en nyfiken Liam.


Liams presenter till Vidar: smaskiga plastbilar och en mysig gosehund.


Vidar med några av presenterna.


Maria, Liam och Vidar öppnar paket.


Dinosauriepusslet från mammorna blev snabbt populärt!


Om några veckor får Vidar en syssling!


På kvällen blev det kräftskiva.


Niklas och Veronica verkar ha ätit lite för många kräftor...