På väg

Nu är pappa och jag på väg från landet in till förlossningen. Ska hämta Maria på vägen. Haft värkar sen 4.30.


Händelselöst

Min ambition är ju att uppdatera den här bloggen varje dag med vad som händer. Men det börjar bli svårt. Eftersom det inte händer nåt...
 
I helgen var vi på landet och jag mådde risigt i princip hela tiden, och sov flera gånger varje dag. Nu är vi hemma igen och i dag försökte jag mig på lite allmänt fixande med disk och kläder och sånt. Men till slut kunde jag knappt stå upp eftersom jag var så stel i höften och hade ont i svanken, så jag fick gå och lägga mig. Som tur var mådde jag tillräckligt bra på morgonen för att ta Vidar till dagis... Väntar bara på den morgonen då jag tvingas ringa och säga att han inte kan komma pga att jag inte kan röra mig utanför huset...
 
Det är väldigt tröttsamt att ha svårt att röra sig. Och frustrerande. Känner efter hela tiden och varje gång det kommer en värk eller börjar göra ont, hoppas jag att det är på riktigt. Men icke. I dag har jag gått två dagar över tiden. Tanken på ytterligare 12 är inte tilltalande...

Missad födelsedag

Japp, i dag skulle det ha skett. Men bebben verkar missa sin egen födelsedag...

Hade en del värkar som kom ganska tätt och gjorde lite ont i eftermiddags. Men sen somnade jag framför tv:n i väntan på damernas andra storslalomåk i Sölden. Vaknade av att nån snarkade. Det var jag.

Sen dess har jag haft några till värkar med långa mellanrum som bara spänt och inte gjort ont. Så det var nog falskt alarm.

Sista gången hos barnmorskan?

Besök hos barnmorskan i dag. Förhoppningsvis sista gången vi behöver träffa henne... (Innan återbesöket.)
Hon lät väldigt medlidande när jag beklagade mig över hur tradigt det är att vänta på att förlossningen ska starta. Hon mätte livmodern och SF-måttet låg på 36 cm precis som för en vecka sedan. "Det är ingen jättebebis", sa hon och det kändes ju skönt. Å andra sidan kanske det i värsta fall betyder att den vill stanna inne ett tag till innan den känner sig färdig för att komma ut...
 
Tanken på att gå två veckor till innan det blir förlossning känns just nu väldigt jobbig. När jag suttit ner ett tag kan jag knappt resa mig upp och gå, men när jag varit uppe en stund går det lättare. Men några promenader, som barnmorskan rekommenderade, är det inte läge för.
 
I morgon är dagen för den beräknade förlossningen. Och också dagen då min farmor skulle ha fyllt 89 år.
 
/R

Nix...

Det bidde inget i natt. Värkarna slutade ungefär när jag gick och la mig... I dag ska vi som sagt till barnmorskan. Får se om hon kan locka ut ungen... För nu känns det verkligen som att hen kan få komma ut. Det är synnerligen frustrerande och långtråkigt att knappt kunna röra sig utan bara gå och vänta och känna efter hela tiden. Att bara ta sig ut från lägenheten känns som ett gigantiskt projekt. Tre trappor ner går väl an, men tre trappor upp är lite värre...

Dags i natt?

Fler och starkare förvärkar än tidigare i kväll. Fortfarande inga som gör ont, men magen blir helt skev när värkarna kommer. Törs inte tro på att nåt seriöst händer, men vem vet... I morgon ska vi till barnmorskan. Om vi inte är på förlossningen...

Magen

Länge sen jag la upp en magbild. Så här ser den ut nu, i vecka 40...

Vila?

Fyra dagar till beräknad förlossning i dag. Jag har gissat att bebben kommer stanna inne till allhelgonahelgen dock. Alltså en vecka över tiden. Då kommer lillasyster hem över helgen och hon kan förtjäna lite dramatik. :)
 
I torsdags jobbade jag sista dagen och hade tänkt ta det lite lugnt fram till förlossningen. I dag ägnade jag mig alltså åt att montera ihop spjälsängen, sätta tillbaka tyget på en bilbarnstol efter tvätt, gå på stan en timme, byta tätningslister i Vidars dragiga fönster samt laga mat... Mindre bra idéer, visade det sig. Promenaden på stan gick i snigeltakt och i kväll har jag haft ungefär så ont i svanken som jag förtjänat... Så de senaste timmarna har jag legat som ett kolli i tv-soffan med en varm vetekudde bakom ryggen och sett svenska fotbollsdamerna dänga till Schweiz med 3-0.
 
Har en del förvärkar också, vilket kanske (säger kanske) tyder på att nåt är på gång. Fast det skulle ju vara bra om det kunde vänta tills i morgon, för jag har inte packat klart BB-väskan än. ;)
 
/R

Tungt nu

Tolv dagar kvar till beräknad förlossning och tre dagar kvar att jobba nu. Så här i efterhand önskar jag att jag tagit ledigt även denna vecka, för det känns riktigt tungt att pendla till Katrineholm och jobba nu... Har svårt att röra mig och känner mig grötig i huvudet, så jag gör inte mycket nytta på jobbet känns det som... Men men, bara att bita ihop och härda ut. :)

Har börjat känna mig illamående då och då senaste veckorna också. Undrar om det beror på nära förestående förlossning eller att jag borde vila i stället för att jobba...

/R

Vad blir det?

I början av graviditeten var jag säker på att jag bar på en tjej. Det var så mycket som kändes annorlunda jämfört med när jag bar på Vidar.
Men sedan började det mesta kännas ungefär likadant som sist, så nu har jag verkligen ingen aning om vad det blir. Det ska bli väldigt spännande!
Och det här med barnets kön är tydligen väldigt viktigt. Det första folk frågar när de ser magen är: Vet ni vad det blir? Jag har tröttnat på att ge fyndiga svar såsom "ja, ett människobarn", så numera svarar jag helt enkelt bara "nej". Den andra frågan är förstås "När är det dags?" Den frågan har nog förresten halkat upp på första plats nu när det är rätt uppenbart att det inte är lång tid kvar. Tredje frågan blir "Hur länge ska du jobba?" och på fjärde plats kanske "Hur mår du?" Där ser man prioriteringen...

Apropå att jämföra denna graviditet med den förra, så läste jag nyligen igenom mina gamla blogginlägg från motsvarande tid förra gången. Och insåg att jag hade glömt bort att jag hade vissa symptom då, som dykt upp nu igen. Såsom ont i foten när jag böjer mig fram... Den helt sjuka tröttheten jag kände av förra gången har inte dykt upp än (tack!) men däremot kramper i främst vaden samt halsbränna.

Och förstås att vara otroligt otymplig och ta sig fram med myrsteg och ända känna sig som att man sprungit ett maraton när man gått från cykelstället till tåget...

En månad kvar

I dag är det exakt en månad kvar till beräknad förlossning. Vilket väl innebär 1,5 månad i praktiken... Gick ju över tiden två veckor med Vidar, och räknar inte med att det nya pyret har mer bråttom ut. Fast man vet ju aldrig. Hen sparkar och lever om, och jag har en del känningar i form av vad jag tror är förvärkar/sammandragningar ibland, främst på kvällen.

I början av september började jag jobba i Katrineholm, vilket innebär daglig pendling med tåg eller bil. Det funkar att jobba heltid, men börjar kännas lite påfrestande, både fysiskt och psykiskt. När man är van att kunna röra sig obehindrat är det frustrerande att tycka att 200 meters promenad är ansträngande...

/R

En ny familjemedlem


Vecka 28+0.


Vidar ska bli storebror. Den 27 oktober väntas den som bor inne i den där magen titta ut. Men enligt erfarenhet kan det lika gärna bli runt den 10 november...

Jo tack, jag mår bra. :) Och parveln där inne också, verkar det som. Troligen en sportfåne, eftersom hen börjar leva rövare så fort jag lägger mig i soffan för att i godan ro titta på fotbolls-EM, OS eller annat sportevenemang.

Huruvida det blir en lillasyster eller lillebror vet vi inte. Först var jag säker på att det var en jänta, men nu är jag inte lika säker längre... Så det ska bli väldigt spännande. :) Med tanke på hur svårt vi har för att hitta på några bra namn, hade det varit praktiskt att veta könet. Men jag tror att vi fortsätter att leva i ovisshet in i det sista.

I morgon smäller det. Kanske.

Det blev ingen langos i går. Det var för trist väder och jag såg inte fram emot att knata runt i Torshälla...
I stället åkte vi ut på landet till mina föräldrar och åt svampsoppa.

I dag var vi på kattungejakt i lagårn och lyckades få tag på en av de små gynnarna, som blev lagom glad över att fångas in. Vi tvingade in den lilla stackaren i kattburen och levererade den till Sari, där den kommer att få leva prima stadsliv tillsammans med en lite äldre katt, en snäll hund och förhoppningsvis senare även sitt syskon, som fortfarande är kvar i lagårn och inte ville bli infångad i dag...

Sedan blev det en tripp till
Rosenforsparken där det var hembygdsdag och Skogstorps lokalbefolkning sålde trasmattor, växter, grönsaker och hembakat fika. Vi var mest intresserade av det sistnämnda. ;)

Ett besök i Barva bygdegård blev det också, där det var "Barvadagen" med loppis. Vi köpte en fin, gosig, varm, vinröd, stickad tröja som bebisen ska ha nästa höst och vinter. :)

I morgon klockan nio är det dags för besök på förlossningen. Antingen blir jag igångsatt, eller hemskickad. Lite svårt att förbereda sig både för att föda barn och att åka hem och vänta ett par dar till...

Jag har inte känt många tecken på att en naturlig förlossning skulle sätta igång, men det skulle ju vara skönt om det kunde hända nåt ikväll eller inatt. Jag har haft lite molande ont i magen i dag, och varit väldigt stel i magen och svanken. Och bebisen rör sig glatt runt därinne som vanligt.



I morgon kan vi bli mammor.
Trots alla förberedelser, svindlar tanken.

Just my luck

Nix, fortfarande ingen bebbe. Och nu kan den lika gärna stanna inne ett tag till, för jag har åkt på en jäkla förkylning. Som om det inte är jobbigt nog ändå att föda barn, så ska man vara förlamad i snorångor redan innan värkarna börjar. Härligt...

Dessutom tvingades Maria ut på lite turer både i går och i dag. Hon som egentligen bara skulle sitta inne på stationen och häcka hela veckan. Nu kommer hon i värsta fall att vara på väg till Stockholm om det brakar loss här hemma, och inte kunna ta sig hem på ett par timmar.

Så nu rör jag mig försiktigt runt i lägenheten för att inte skrämma igång nåt i onödan. (Precis som om fysisk aktivitet har hjälpt igång ungen tidigare i veckan - not!)

I eftermiddag blir det en tripp till barnmorskan, som jag måste göra själv eftersom Maria jobbar. Känns oöverstigligt att gå från Cityhusets p-garage till Kungsgatans mottagning (typ 100 meter), men ännu mer oöverstigligt att ta cykeln ner på stan och förvisso kunna parkera precis utanför porten. Men jag måste väl. Känns ju löjligt att ta taxi. (Eller?)

Nä nu ska jag kurera mig med en Alvedon (ha ha, vilket skämt, vad hjälper de tabletterna mot egentligen? Jag längtar tills jag fött barn, då ska jag gå till apoteket och köpa en storpack Ipren eller Ibumetin, som gör skäl för benämningen "värktablett") och gå och lägga mig igen.

40+6

Sjätte dagen över tiden i dag, och Maria börjar jobba. Som tur är sitter hon jour hela veckan och befinner sig på järnvägsstationen större delen av arbetstiden. Utom på torsdag då hon ska till Stockholm på kurs. Antagligen kommer bebisen då...

I går var vi på landet och fällde ihop barnvagnen, så att mina föräldrar bara kan lassa in den i bilen och komma hit med den när pyret kommit ut. Funderar på att förvara barnvagnen i trappuppgången, på en avsats. Antagligen väldigt populärt hos grannarna (särskilt han som brukar släpa upp sin racercykel till tredje våningen), men vad ska man göra...

Fyrarummaren här ovanför verkar kunna bli vår, om vi bara kommer överens med fastighetsskötaren om vad som ska åtgärdas. Uthyraren ville att vi skulle stå kvar i kön och vänta på en av "drömlägenheterna" på Köpmangatan, men när jag förklarade vårt desperata behov av större boyta samt den nära förestående utökningen av antalet familjemedlemmar, så förstod hon läget...

I morgon ska vi till barnmorskan igen. Tyvärr inte vår vanliga, som har semester, utan hennes efterträdare. (Vår barnmorska börjar ju jobba på förlossningen i mitten av september.) Får se vad hon har att säga. Jag tror inte att hon kommer att göra nån gynundersökning, men det är nästan så att jag vill det, för att få nån hint om huruvida nåt är på gång...


Här är förresten senaste magbilden!
Tagen i tisdags, på beräknad förlossningsdag.
Klicka för större version.
(P.S. Ja vi har kollat, det är en riktig bebis där inne, inte en basketboll.)

Inte i dag (?)

Today's the day. Eller inte. Det är i och för sig några timmar kvar av dygnet, men inget tyder på att det blir en bebis på utsatt dag. Men, det är ju ett SJ-barn, så det kanske inte är så konstigt att det inte kommer fram i tid. :D

Vi var hos barnmorskan i dag. Hon kollade blodtrycket och mätte magen som vanligt. Allt såg bra ut.
Symfus-fundus-måttet är 33 cm, för er som begriper er på sånt. ;) Att bebisen sparkar och lever om är ett gott tecken, tyckte hon, och tyder på att barnet får ordentligt med mat. Annars kan det bli slött och trött.

Om ungefär en vecka ska vi dit igen, om det inte pluppat ut nåt innan dess. Och då kommer vi att få en tid på förlossningen ytterligare en vecka senare, när jag gått två veckor över tiden. Om ingen kommit ut då heller, så gör de en koll på förlossningen om bebisen mår bra och om det hänt nåt med livmodertappen. Då kan det bli aktuellt med igångsättning samma dag eller några dar senare. Längre än 42+3 veckor går man tydligen inte utan att bli igångsatt. (Jag är ju i dag på 40+0.)

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Jag har läst att förstagångsföderskor i genomsnitt går åtta dagar över tiden, så tills dess behöver man väl knappast oroa sig. Men jag hoppas att naturen har sin gång, och jag slipper bli igångsatt. Tydligen kan det vara ganska påfrestande när värkarna plötsligt sätts igång med full kraft.

I dag var troligen sista gången vi träffade "vår" barnmorska. Nästa vecka har hon nämligen semester så vi får träffa en annan. Sen ska hon börja jobba på förlossningen, men inte förrän den 15 september, så vi missar henne där också. :)
(Skulle annars vara lite coolt att bli förlöst av samma barnmorska som man gått till under graviditeten, så är det ju inte annars här.)

I kväll ska jag kurera halsbrännan med lite tacos (säkert jättebra!) och vila upp mig på landet.

Fortsätt gissningstävlingen!

I dag var det dags för besök hos barnmorskan igen. Troligen det näst sista.
Eftersom jag är i vecka 36 gjorde hon det obligatoriska ultraljudet för att kolla att bebben har fixerat sig med huvudet nedåt. Det konstaterade de ju redan på det extra ultraljudet vi gjorde förra veckan. Men de senaste dagarna har jag fått för mig att krabaten "lossnat" och börjat vobbla runt i livmodern igen. Antagligen oroade jag mig för detta mest på grund av att det verkar så otroligt otäckt att göra ett "vändningsförsök" då några barnmorskor ska knåda magen hit och dit för att ungen ska vända sig rätt. Jag som är så himla kittlig skulle bara inte klara av detta...
Men jag behövde inte oroa mig. Huvudet låg nedåt precis som det skulle. På ultraljudsskärmen såg man huvudet (runt med vit kant runt), rumpan (typ en oidentifierbar klump), händerna (nåja, barnmorskan såg dem i alla fall...) och bröstkorgen, med det lilla pickande hjärtat . :)

Nästa vecka ska vi gå och prova ut en
Tens-apparat. Det är en massageapparat med kuddar som man fäster på ryggen där man har ont, och sen reglerar man vibrationen i dem med en apparat. Det verkar som en rätt bra smärtlindring tycker jag. Man kan anmvända den både hemma innan förlossningen, och under själva förlossningen. Om man testat den hemma innan, så vet man ju hur den funkar och det kan kännas tryggt när man väl ligger där på förlossningen och har ont...

I en kommentar till förra inlägget startade Caroline en gissningstävling om när knyttet ska titta ut. Fortsätt gärna med fler gissningar! Den som vinner får ... sitta barnvakt. ;)

Mätt och belåten

I dag var vi på ett extra ultraljud för att kolla om bebisen håller måttet. Magens storlek låg ju i underkant på den berömda kurvan.

Det var lite skillnad på detta ultraljud och det förra. Nu såg man nämligen - ingenting! Barnet är ju så stort så det är omöjligt att få en överblick. Vi såg en rund grej med mörka fläckar i och frågade vad det var. Det var tydligen magen, med magsäcken och en njure. Sen visade barnmorskan ett lårben som hon mätte, och man kunde också se ryggraden. Men det var också allt. Huvudet ligger fortfarande nedåt, så det gick inte att se. Och det var ingen risk att vi av misstag skulle se vad det var för kön, och vi hade redan innan gjort klart att vi inte ville veta det utifall barnmorskan skulle råka se det.

Alla mätningar visade att vårt lilla pyre är en riktig medelsvensson. :) 2724 gram väger krabaten och det var alldeles normalstort. Så nu är jag bara nöjd att ha en normalstor bebis i en mage som inte är så jättestor! :) (Även om chefen i dag sa att det såg ut som att jag skulle föda vilken dag som helst...)



I går gjorde jag nåt jag inte gjort sen i typ december - drack öl!
Det var en alkoholfri norsk variant vid namn Munkholm, som vi köpte i Oslo nyligen.
Den smakade riktigt fint, trots att jag normalt sett bara dricker mörkt öl (och de finns sällan som lättöl...). Men jag kanske bara var utsvulten på öl. ;)

Lite liten bebbe

Nytt besök hos barnmorskan idag. Numera går vi ju varannan vecka. När hon mätte magen hade den bara växt 1 cm på två veckor. Jag ligger fortfarande skapligt nära idealkurvan, men hamnar längre under den för varje besök... Så barnmorskan tyckte att vi ska gå på ett extra ultraljud för att vara på den säkra sidan att bebben inte är alldeles för liten. Vad man ska göra ifall den är det, framgick inte riktigt...
Men när jag berättade att den lilla krabaten är ytterst livlig och lever om som bara den mest varje dag, sa barnmorskan att det sannolikt inte var nån fara, och att det egentligen var lite lyx att skicka iväg oss på extra ultraljud. Men jag går gärna dit, det ska bli kul att se det lilla livet igen! :) (Och sen gör man ju ett ultraljud i v 36 hos barnmorskan också för att kolla att barnet fixerat sig, så det kommer att bli fyra ultraljud för oss. Hur många får göra det?) Men vi lär väl få passa oss lite om vi fortfarande inte vill se vad det är för kön på pyret...

När barnmorskan kände på magen konstaterade hon att huvudet låg neråt. Jag trodde inte alls att barnet hade börjat fixera sig än, men det tanke på hur mycket det rör sig. Men tydligen så har det det...

Efteråt träffade jag en kompis på stan som ska ha barn tre veckor efter mig. Så i höst och vinter ser jag fram emot långa promenader runt Sundbyholm tillsammans. :)