mammamammabarn

Det bidde inget i natt. Värkarna slutade ungefär när jag gick och la mig... I dag ska vi som sagt till barnmorskan. Får se om hon kan locka ut ungen... För nu känns det verkligen som att hen kan få komma ut. Det är synnerligen frustrerande och långtråkigt att knappt kunna röra sig utan bara gå och vänta och känna efter hela tiden. Att bara ta sig ut från lägenheten känns som ett gigantiskt projekt. Tre trappor ner går väl an, men tre trappor upp är lite värre...