mammamammabarn

I dag var det dags för gravtest. Mitt första, eftersom jag fick mens innan jag hann ta något förra gången.

Tog det i morse, och det blev ett PLUS! :D

Det var som att vi kände det på oss båda två innan, men inte vågade tro på det. Jag brukar kunna få mensen sent ibland, men sällan så här sent (är på dag 33 i cykeln idag). I går kväll var jag nästan säker på att den kommit, men det var falskt alarm igen.

Akademiska har fortfarande julstängt, så vi kan inte ringa och berätta den glada nyheten än. Det får vänta till efter nyår. Innan dess ska vi ta ett test till, för att verkligen vara säkra. :)

Sen blir det väl till att få kontakt med någon barnmorska här hemma och komma in i den vanliga "rullen" för alla som är med barn. :)

Det känns underbart att det fungerade den här gången. Att det bara behövdes ett provrörsförsök. Att man vet att ens kropp fungerar. Det är ju fortfarande många hinder kvar på vägen, men bara vetskapen att ett embryo kan trivas i min livmoder känns härlig!

Jag har läst så många historier om kvinnor som behövt genomgå massor av IVF-försök (rekordet är väl tolv!) innan de blir gravida, så jag känner mig oerhört tacksam att det gick såpass lätt. Men jämfört med de flesta andra som gör IVF är jag frisk och relativt ung (31), så jag kanske hade lite bättre förutsättningar än genomsnittet.

Nu återstår bara att ta hand om sig själv och hoppas att allt går bra framöver!

I dag har jag fortfarande lite känningar i magen, och den är fortfarande svullen.

Vi hoppas att det lilla livet där inne trivs och växer fint. :)

Vi fick veta på Akademiska att fem av de sex äggen har befruktats. Vi kommer att få ett brev hem som säger hur många ägg som lagts i frysen. Men på läkaren lät det som att det är två. Och han tyckte att det var bra. Då finns det ett par chanser till, om detta inte skulle lyckas. Utan att jag behöver gå igenom behandlingen med en massa sprutor.

Mewn vi hoppas ju att vi inte kommer att behöva fler försök. :)

Om mensen kommit på dagen i dag skulle jag ringt Akademiska och fått order när jag skulle börja med sprutorna. Om den kommer på lördag ska jag börja med sprutorna på lördag kväll. Om den kommer på söndag ska jag vänta till måndag och ringa Akademiska innan jag börjar med sprutorna. "Och så ser du till att inte få mens på fredag kväll!", förmanade sköterskan, som inte visste riktigt vad jag skulle göra om det skulle inträffa. Så nu är man ju minst sagt småvervig, särskilt med tanke på den begynnande mensvärken... Törs jag verkligen gå på gymmet, och riskera att jag "skrämmer igång" den?

Härom dagen fick vi brev från Akademiska. Den 19 november har vi fått tid för uppstart av IVF. Vi kommer att få träffa läkaren och en barnmorska.

Känns skönt att det gick så snabbt. Barnmorskan jag pratade med på telefon kunde ju inte lova att vi skulle få komma innan jul. Nu slipper vi vänta i flera månader på nästa fas. Bara tre veckor.

Ingen av oss ser fram emot IVF-behandlingen, med hormoner och allt vad det innebär. Men alternativen - ge upp, åka till Umeå och köpa inseminationer, eller pilla med nån killkompis spermier - känns inte så lockande heller.

I dag dog hoppet. Mensen kom i morse. Ett par dar tidigare än vanligt, och med ett lite annat utseende än vanligt. Men vad annat kan det vara?

Så i morgon får vi ringa till Akademiska och höra hur vi ska göra. Om läkaren lyckats övertala vår läkare i hemstaden att vi ska få göra fler än tre försök. Annars blir det provrör nästa gång.

Men vi ska också fråga om vi inte kan få köpa oss några inseminationer till innan vi går in på provrör.

Känns inte kul idag. Men det är "bara" att ta nya tag.

Skriver väl en liten uppdatering då, eftersom vissa verkar nyfikna. ;)

Just nu händer dock inte mycket. Går bara och väntar på lördag, då vi ska göra gravtestet. Tiden går olidligt långsamt...

De senaste dagarna har alla symptom försvunnit. Känner mig precis som vanligt. Kanske lite tröttare, men det kan ju bero på hösten, för lite sömn, eller vad som helst...

Börjar misströsta lite, men hoppas fortfarande massor...