mammamammabarn

Efter att länge ha misströstat och befarat att Vidars ordförråd hela resten av livet skulle sträcka sig till "titta" och "mamma", så börjar vi nu se ett ljus i tunneln.

Han har på sistone börjat säga "Maiia" (Maria), "Beia" (skulle kunna vara Becka, eller också bara en variant av Maria...), "momo" (mormor, bra ord att kunna då han har två), "Kain" (Karin, både moster och favoritfröken på dagis), "vovo" (vov vov, dvs hund), "g" (ägg, favorit på frukostbordet), "poo" (buss, fattar ni väl) samt det matnyttiga "bajs" (gissa själv).

Härom dagen hade vi ett mycket givande samtal vid skötbordet, när Vidar hade ... ja ... gjort nummer 2:

"Oj oj oj!" utbrast jag när jag öppnade blöjan.
"Oj oj oj!" svarade Vidar.
"Här var det mycket!" sa jag.
"Bajs!" sa Vidar.

Se där, man kan redan föra en intellektuell konversation med grabben.

I går satt vi vid matbordet och åt kebab. Varpå Vidar plötsligt och klockrent utbrast "ke-bab!".
Och sen läste vi tidningen. På fyndet-sidorna försökte jag locka med några söta hundvalpar, men Vidar brydde sig bara om en annons där nån ville sälja sina däck på fälg. Han pekade och informerade: "Däck!"
Och så har han äntligen lärt sig att sätta ord på sin favoritgrej: kackå! (Traktor, förstås.)