mammamammabarn

Att vara gravid i nästan åttonde månaden och förkyld är ingen lysande kombination. Alla typer av fysisk ansträngning blir tio gånger jobbigare än normalt. Att till exempel cykla till järnvägsstationen (ca 1 km) för att äta lunch med sin kära flickvän, kunde i går jämföras med att bestiga Kebnekajse. Att cykla hem igen kändes som att bestiga Mount Everest, trots att det var nerförsbacke halva vägen...

I dag skulle jag ha jobbat 12.30-23.00, men det blir inget av med det.

I går natt kunde jag inte sova på grund av snorattack i näsan och total brist på nässpray i hemmet. Jag gick upp med Maria klockan fem, för det var ändå ingen idé att ligga kvar och låtsas sova...
Maria svängde förbi apoteket och införskaffade nässpray i går, som jag fick använda efter förmaningar om att inte bli beroende, vilket man som gravid tydligen lätt blir, eftersom man ofta känner sig täppt utan att vara förkyld. Det är dock inget jag känt av, så jag är nog safe med nässprayen.

I natt fick jag ett nytt problem. Halsbränna.
Det är många trevliga åkommor man kan drabbas av som gravid, har jag hört. Hemorrojder, bristningar, sura uppstötningar, underlivssvamp, svullna ben och fötter, etcetera. Som tur är har jag (hittills) sluppit de flesta. Men halsbrännan i natt var inte att leka med. Det enda som hjälpte var att inte ligga ner. Vilket ju är lite småkrångligt när man vill sova... Men jag fick ställa upp kudden mot väggen och sitta upp och slumra. Bekvämt? Nja.
När Maria gick till jobbet vid 5-tiden i morse snodde jag hennes kudde och la den ovanpå min, vilket gjorde att jag kunde ligga ner och sova utan att brinna upp i halsen.
Får väl bli en ny tripp till apoteket i dag...