Tapper tomtenisse
Vidars första jul har förflutit. Han är till synes nöjd.
Julafton fick han tapperhetsmedalj. Dagen började med kyrkobesök. Sedvanligt för Rebecka, det första för Maria och Vidar. Samling vid krubban är rubriken på denna familjegudstjänst där prästen berättar om Jesu födelse, barnkören sjunger, och alla besökare sedan får gå fram och titta på krubban och den hiskeligt kitschiga ängeln vars feberoptiska vingar sprakar i regnbågens alla färger.
Vidar satt som ett tänt ljus under hela föreställningen. Kanske var det julens budskap som påverkade honom. Kanske var det lamporna i taket.

Arne, Teresa, Rebecka och Vidar i Kjula kyrka på julaftons förmiddag.

Rebecka, Vidar och kitsch-ängeln.
Efter kyrkobesöket följde julbord, Kalle Anka, fika och julklappsutdelning. Det var som att Vidar, som vanligtvis sover flera stunder varje dag, förstod att det var julafton, och på barns envisa vis höll sig vaken av rädsla för att missa något av allt det roliga.

Vidar hos mormor Laila.

Hos moster Karin.

Tomtenissen hos morfar Nisse.

Pappret är ju ändå roligast!
Men till slut, under julklappsutdelningen, somnade vår lille prins i moster Karins famn i gungstolen. Trots att ungefär vartannat paket som delades ut var till honom. Men hans mammor öppnade flitigt klappar med små kläder, gosedjur och leksaker, tills hela golvet var fullt av papper, snören och kartonger.
Dessvärre fick vår splitternya kamera tuppjuck under fikat, och började plötsligt ta randiga bilder. Tyvärr upptäckte vi det inte förrän senare, så en stor del av julaftonens bilder är randiga och har lite konstig exponering.
Som exempelvis denna:

Men vi var ju inte de enda som fotade, så vi kommer att låna ihop lite bilder från andra familjemedlemmar och förhoppningsvis lägga upp några fler godbitar från julen här senare.
I dag var vi till Expert (27 december - precis rätt dag att gå till en affär om man gillar att köa) och lämnade in kameran. Man ska ju inte tro att det är så enkelt att man bara kan lämna in kameran och få en ny tillbaka. Nej, kameran måste skickas till Växjö och bedömas, kanske lagas, och därefter skickas tillbaka. Det hela tar ca tio arbetsdagar. Dvs ungefär en månad med tanke på hur många arbetsdagar det är under den här tiden på året...
Det hjälpte inte att det var mindre än 30 dagar sedan vi köpt kameran och vi därmed har bytesrätt. "Vi måste ju kunna sälja kameran". Hade vi däremot inte sagt nåt om att den var trasig, utan bara hävdat vår bytesrätt och att vi t.ex. ville ha en annan färg, är det alltså mycket möjligt att vi fått det. Och Expert hade sedan i god tro sålt vår trasiga kamera till nån annan stackare...
Hur som helst så stampade vi med foten och slog näven i bordet, och fick därefter en lånekamera med samma typ av minneskort. Återstår att se vilket mönster det blir på dessa bilder...
Julafton fick han tapperhetsmedalj. Dagen började med kyrkobesök. Sedvanligt för Rebecka, det första för Maria och Vidar. Samling vid krubban är rubriken på denna familjegudstjänst där prästen berättar om Jesu födelse, barnkören sjunger, och alla besökare sedan får gå fram och titta på krubban och den hiskeligt kitschiga ängeln vars feberoptiska vingar sprakar i regnbågens alla färger.
Vidar satt som ett tänt ljus under hela föreställningen. Kanske var det julens budskap som påverkade honom. Kanske var det lamporna i taket.

Arne, Teresa, Rebecka och Vidar i Kjula kyrka på julaftons förmiddag.

Rebecka, Vidar och kitsch-ängeln.
Efter kyrkobesöket följde julbord, Kalle Anka, fika och julklappsutdelning. Det var som att Vidar, som vanligtvis sover flera stunder varje dag, förstod att det var julafton, och på barns envisa vis höll sig vaken av rädsla för att missa något av allt det roliga.

Vidar hos mormor Laila.

Hos moster Karin.

Tomtenissen hos morfar Nisse.

Pappret är ju ändå roligast!
Men till slut, under julklappsutdelningen, somnade vår lille prins i moster Karins famn i gungstolen. Trots att ungefär vartannat paket som delades ut var till honom. Men hans mammor öppnade flitigt klappar med små kläder, gosedjur och leksaker, tills hela golvet var fullt av papper, snören och kartonger.
Dessvärre fick vår splitternya kamera tuppjuck under fikat, och började plötsligt ta randiga bilder. Tyvärr upptäckte vi det inte förrän senare, så en stor del av julaftonens bilder är randiga och har lite konstig exponering.
Som exempelvis denna:

Men vi var ju inte de enda som fotade, så vi kommer att låna ihop lite bilder från andra familjemedlemmar och förhoppningsvis lägga upp några fler godbitar från julen här senare.
I dag var vi till Expert (27 december - precis rätt dag att gå till en affär om man gillar att köa) och lämnade in kameran. Man ska ju inte tro att det är så enkelt att man bara kan lämna in kameran och få en ny tillbaka. Nej, kameran måste skickas till Växjö och bedömas, kanske lagas, och därefter skickas tillbaka. Det hela tar ca tio arbetsdagar. Dvs ungefär en månad med tanke på hur många arbetsdagar det är under den här tiden på året...
Det hjälpte inte att det var mindre än 30 dagar sedan vi köpt kameran och vi därmed har bytesrätt. "Vi måste ju kunna sälja kameran". Hade vi däremot inte sagt nåt om att den var trasig, utan bara hävdat vår bytesrätt och att vi t.ex. ville ha en annan färg, är det alltså mycket möjligt att vi fått det. Och Expert hade sedan i god tro sålt vår trasiga kamera till nån annan stackare...
Hur som helst så stampade vi med foten och slog näven i bordet, och fick därefter en lånekamera med samma typ av minneskort. Återstår att se vilket mönster det blir på dessa bilder...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Mysigt och tomtigt! Gott slut och Gott Nytt 2009 önskar vi aööa på Ökna. (Glöm inte att slå en signal då ni passerar igen!)
Postat av: Caroline
Vad fina ni är - speciellt Vidar! Och - jag tycker att den randiga bilden är cool. :-)
Postat av: Rebecka
Ha ha, ja jättecool! Det ser ut som att det spöregnar inomhus. Alternativt att mina föräldrar har grårandiga tapeter. Som smittat av sig på mitt ansikte...
Trackback