Inte i dag (?)
Today's the day. Eller inte. Det är i och för sig några timmar kvar av dygnet, men inget tyder på att det blir en bebis på utsatt dag. Men, det är ju ett SJ-barn, så det kanske inte är så konstigt att det inte kommer fram i tid. :D
Vi var hos barnmorskan i dag. Hon kollade blodtrycket och mätte magen som vanligt. Allt såg bra ut. Symfus-fundus-måttet är 33 cm, för er som begriper er på sånt. ;) Att bebisen sparkar och lever om är ett gott tecken, tyckte hon, och tyder på att barnet får ordentligt med mat. Annars kan det bli slött och trött.
Om ungefär en vecka ska vi dit igen, om det inte pluppat ut nåt innan dess. Och då kommer vi att få en tid på förlossningen ytterligare en vecka senare, när jag gått två veckor över tiden. Om ingen kommit ut då heller, så gör de en koll på förlossningen om bebisen mår bra och om det hänt nåt med livmodertappen. Då kan det bli aktuellt med igångsättning samma dag eller några dar senare. Längre än 42+3 veckor går man tydligen inte utan att bli igångsatt. (Jag är ju i dag på 40+0.)
Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Jag har läst att förstagångsföderskor i genomsnitt går åtta dagar över tiden, så tills dess behöver man väl knappast oroa sig. Men jag hoppas att naturen har sin gång, och jag slipper bli igångsatt. Tydligen kan det vara ganska påfrestande när värkarna plötsligt sätts igång med full kraft.
I dag var troligen sista gången vi träffade "vår" barnmorska. Nästa vecka har hon nämligen semester så vi får träffa en annan. Sen ska hon börja jobba på förlossningen, men inte förrän den 15 september, så vi missar henne där också. :)
(Skulle annars vara lite coolt att bli förlöst av samma barnmorska som man gått till under graviditeten, så är det ju inte annars här.)
I kväll ska jag kurera halsbrännan med lite tacos (säkert jättebra!) och vila upp mig på landet.
Vi var hos barnmorskan i dag. Hon kollade blodtrycket och mätte magen som vanligt. Allt såg bra ut. Symfus-fundus-måttet är 33 cm, för er som begriper er på sånt. ;) Att bebisen sparkar och lever om är ett gott tecken, tyckte hon, och tyder på att barnet får ordentligt med mat. Annars kan det bli slött och trött.
Om ungefär en vecka ska vi dit igen, om det inte pluppat ut nåt innan dess. Och då kommer vi att få en tid på förlossningen ytterligare en vecka senare, när jag gått två veckor över tiden. Om ingen kommit ut då heller, så gör de en koll på förlossningen om bebisen mår bra och om det hänt nåt med livmodertappen. Då kan det bli aktuellt med igångsättning samma dag eller några dar senare. Längre än 42+3 veckor går man tydligen inte utan att bli igångsatt. (Jag är ju i dag på 40+0.)
Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Jag har läst att förstagångsföderskor i genomsnitt går åtta dagar över tiden, så tills dess behöver man väl knappast oroa sig. Men jag hoppas att naturen har sin gång, och jag slipper bli igångsatt. Tydligen kan det vara ganska påfrestande när värkarna plötsligt sätts igång med full kraft.
I dag var troligen sista gången vi träffade "vår" barnmorska. Nästa vecka har hon nämligen semester så vi får träffa en annan. Sen ska hon börja jobba på förlossningen, men inte förrän den 15 september, så vi missar henne där också. :)
(Skulle annars vara lite coolt att bli förlöst av samma barnmorska som man gått till under graviditeten, så är det ju inte annars här.)
I kväll ska jag kurera halsbrännan med lite tacos (säkert jättebra!) och vila upp mig på landet.
Kommentarer
Trackback