Det rör sig där inne!
De senaste dagarna har jag känt rörelser från det lilla livet i magen varje dag. :) Det är när jag suttit stilla ett tag, eller ligger ner och ska sova, som det kommer. Ibland är det lite läskigt, om det kommer när man inte är förberedd. Men mest är det härligt, att känna livet som finns där inne. Härom kvällen fick min älskade känna hur det rörde sig där inne när hon la handen på magen. :)
I natt fick jag fruktansvärd kramp i vänster vad igen. Stackars katten som lagt sig till ro bredvid mig i sängen skuttade förskräckt upp när jag började kvida och åma mig. :)
Så här ser magen ut nuförtiden, när jag är i femte månaden:
I natt fick jag fruktansvärd kramp i vänster vad igen. Stackars katten som lagt sig till ro bredvid mig i sängen skuttade förskräckt upp när jag började kvida och åma mig. :)
Så här ser magen ut nuförtiden, när jag är i femte månaden:
Halvvägs
Nu är graviditeten nästan halvvägs och i dag var vi på nytt besök hos barnmorskan. Hon frågade hur jag mådde, om jag känt bebisen sparka, hur jag kände inför förlossningen och amningen, och om vi ville gå på föräldragrupp. Hon frågade också sambon hur hon känner sig. Sen tog hon blodprov, som såg bra ut, och blodtryck som också var bra (106/58) och analyserade urinprovet som jag hade med mig, som också var bra. Skönt att höra!
Sen lyssnade hon på bebisens hjärtljud, och vi fick också höra! Det var jättehäftigt! Pulsen låg runt 140 och det var bra.
Jag tycker hittills att det har varit lite svårt att veta om det är bebisen som jag känt sparka, eller om det är vanligt bubbel i magen eller typ nervryckningar. Men i går kväll kände jag plötsligt något väldigt tydligt! Jag låg på rygg i sängen och skulle sova, när jag kände ett kraftigt bubbel i magen. Sen var det plötsligt som att en alien vände på sig inne i magen! Det kändes väldigt tydligt och var nästan obehagligt. Jag la handen på magen precis där det känts, och då kände jag nåt som puttade på min hand genom magväggen! Häftigt! Så nu borde min kära också kunna känna det lilla pyret sprattla, om hon bara lägger dit handen vid rätt tillfälle. :)
Nyligen fick vi veta att våra vänner C+J också ska ha barn, en månad efter oss. Ska bli jättekul att följas åt, både medan bebisen håller sig i magen och efteråt. Grattis till er två!
Sen lyssnade hon på bebisens hjärtljud, och vi fick också höra! Det var jättehäftigt! Pulsen låg runt 140 och det var bra.
Jag tycker hittills att det har varit lite svårt att veta om det är bebisen som jag känt sparka, eller om det är vanligt bubbel i magen eller typ nervryckningar. Men i går kväll kände jag plötsligt något väldigt tydligt! Jag låg på rygg i sängen och skulle sova, när jag kände ett kraftigt bubbel i magen. Sen var det plötsligt som att en alien vände på sig inne i magen! Det kändes väldigt tydligt och var nästan obehagligt. Jag la handen på magen precis där det känts, och då kände jag nåt som puttade på min hand genom magväggen! Häftigt! Så nu borde min kära också kunna känna det lilla pyret sprattla, om hon bara lägger dit handen vid rätt tillfälle. :)
Nyligen fick vi veta att våra vänner C+J också ska ha barn, en månad efter oss. Ska bli jättekul att följas åt, både medan bebisen håller sig i magen och efteråt. Grattis till er två!
Mammabyxor
Nu har jag resignerat och insett att mammabyxor är ett måste, om jag ska kunna sitta och andas samtidigt.
För några dar sen köpte jag ett par på Lindex. De ser precis ut som vanliga jeans, om man inte böjer sig för långt fram så att mudden syns... Tyvärr hade de bara byxor med hög mudd, så jag får antingen korva ner den, eller dra upp den över magen och känna mig som i åttonde månaden.
Men det tar jag. För nu kan jag äntligen lämna lägenheten och se någorlunda (nåja) normal ut. Innan gick jag omkring i mammas avlagda bruna manchester från 80-talet. Hon hade vänligheten att donera några av sina gamla byxor till mig, men problemet är att jag är lite mindre än henne. Överallt. Så byxorna är liksom för vida, alltifrån midjan och ner till benen. Så jag känner mig lite som en hiphopare/uteliggare i dem... Men tack ändå, mamma!
I går slog jag på stort och köpte ytterligare ett par mammabyxor! Den här gången på Polarn & Pyret. De kostade bara en hundring mer än Lindex-byxorna, och hade kort mudd, vilket känns lite bekvämare.
Jag har börjat väga mig var och varannan morgon, för att hålla lite koll. Och de senaste dagarna tycker jag att jag gått upp rätt mycket, typ ett eller ett par hekto om dagen... Får hoppas att det är tillfälligt, jag har ingen lust att gå upp mer än 12-15 kg under graviditeten (ha ha, lycka till). Mamma gick upp 12 kg varje gång, och det är mitt mål!
I går var jag hos min vän T och fikade och pratade strunt (och väsentligheter). Vi fick två par jättesöta små skor i strl 13, som hennes son fått av farmor och farfar först när han vuxit till strl 19... Jag har lagt dem i en låda tillsammans med den härliga ponchon vi fick av lillasyster efter Chileresan, och en , en cool t-shirt med trycket "Space invaders against homofobia" som jag inte kunde låta bli att köpa i Stockholm för länge sen, och en napp med Harley Davidson-tryck ("ljuddämpare") som vi köpte på mc-mässan för ännu längre sen...
Än så länge ryms vårt pyres garderob i en skokartong...
Så här såg förresten magen ut för en vecka sen (17+2):
(Här syns förresten de bruna manchesterbyxorna. :)
För några dar sen köpte jag ett par på Lindex. De ser precis ut som vanliga jeans, om man inte böjer sig för långt fram så att mudden syns... Tyvärr hade de bara byxor med hög mudd, så jag får antingen korva ner den, eller dra upp den över magen och känna mig som i åttonde månaden.
Men det tar jag. För nu kan jag äntligen lämna lägenheten och se någorlunda (nåja) normal ut. Innan gick jag omkring i mammas avlagda bruna manchester från 80-talet. Hon hade vänligheten att donera några av sina gamla byxor till mig, men problemet är att jag är lite mindre än henne. Överallt. Så byxorna är liksom för vida, alltifrån midjan och ner till benen. Så jag känner mig lite som en hiphopare/uteliggare i dem... Men tack ändå, mamma!
I går slog jag på stort och köpte ytterligare ett par mammabyxor! Den här gången på Polarn & Pyret. De kostade bara en hundring mer än Lindex-byxorna, och hade kort mudd, vilket känns lite bekvämare.
Jag har börjat väga mig var och varannan morgon, för att hålla lite koll. Och de senaste dagarna tycker jag att jag gått upp rätt mycket, typ ett eller ett par hekto om dagen... Får hoppas att det är tillfälligt, jag har ingen lust att gå upp mer än 12-15 kg under graviditeten (ha ha, lycka till). Mamma gick upp 12 kg varje gång, och det är mitt mål!
I går var jag hos min vän T och fikade och pratade strunt (och väsentligheter). Vi fick två par jättesöta små skor i strl 13, som hennes son fått av farmor och farfar först när han vuxit till strl 19... Jag har lagt dem i en låda tillsammans med den härliga ponchon vi fick av lillasyster efter Chileresan, och en , en cool t-shirt med trycket "Space invaders against homofobia" som jag inte kunde låta bli att köpa i Stockholm för länge sen, och en napp med Harley Davidson-tryck ("ljuddämpare") som vi köpte på mc-mässan för ännu längre sen...
Än så länge ryms vårt pyres garderob i en skokartong...
Så här såg förresten magen ut för en vecka sen (17+2):
(Här syns förresten de bruna manchesterbyxorna. :)