Perspektiv

Stor skillnad i mammors situation

Stockholm (TT)
I Afghanistan dör vart femte barn före fem års ålder.
I Sverige dör tre små barn på tusen födda.
Mammorna lever i en värld med enorma skillnader.

Hjälporganisationen Rädda barnen har sammanställt fakta om hur det är att vara mamma i olika länder.
I topp hamnar Norge, följt av Australien, Island och Sverige. Längst ned hamnar Afghanistan – strax efter Niger, Guinea Bissau och Jemen.
Statistiskt sett kommer varje kvinna i Afghanistan att förlora ett av sina barn.
– Det barnen dör av är saker som går att bota och förebygga rätt enkelt. Det är inte malaria eller hiv som dödar utan diarréer, luftvägsinfektioner och undernäring, säger Elisabeth Dahlin, Rädda barnens generalsekreterare.
Långt ned på listan hamnar en rad afrikanska stater som ligger söder om Sahara. I många områden lider vart tredje barn av undernäring och vart sjunde barn får aldrig gå i skolan.
– Det handlar om länder som är i konflikt eller som drabbats av naturkatastrofer. Gapet till de övriga länderna är förfärligt, säger Dahlin.
Länderna har rankats bland annat efter uppgifter om kvinnors utbildningsnivå, inkomst, livslängd, barnadödlighet i landet och andelen underviktiga barn.

Förhoppningsvis värdelösa kunskaper

I kväll har vi varit på Röda Korset-kurs i livräddning på barn.

Vi hoppas att vi aldrig får användning för våra nya kunskaper.

Högljudd natt

Hej alla!

Efter att Maria skrivit de flesta inläggen de senaste dagarna (jag hade lite annat att fokusera på ett tag...) så tänkte jag, Rebecka, skriva några rader.

För vill jag, precis som Maria, tacka för alla underbara kommentarer, hejarop och uppmuntrande ord som våra vänner, bekanta och okända bloggläsare lämnat här! Det värmer oerhört, tack så hjärtans!

I går när vi kom hem från BB mötte min pappa och lillasyster upp för att se på underverket. Pappa hade redan tiggt till sig en titt på BB (som har besöksförbud), men för Teresa var det första gången hon såg sin lille systerson!

Som Maria skrev i en kommentar till ett inlägg här under, så började natten till idag inget vidare. Efter att jag ammat i flera timmar, så trodde vi att Vidar var trött, och liksom vi ville sova. Vi hade fel. Han ville i stället visa upp hela sitt röstregister. Särskilt de delar som ligger inom
forte-varianterna...

Ingenting hjälpte. Amma ena bröstet, amma andra bröstet, amma i soffan eller i sängen, suga på fingret, vagga, vyssa, dansa vals, sjunga små sånger. Nä. Desperationen steg och vi väntade bara på att nån av grannarna skulle ringa polisen och anmäla att vi höll på att plåga ihjäl våra katter eller nåt...

Till slut tog jag till en "förbjuden" panikåtgärd.
Napp.
Det funkade. I tre minuter. Sen var inte det kul heller.

Men efter ett par timmars lyssnande till Vår Son Sirenen (eller hette han Vidar?) så började han plötsligt amma. Thank you heavenly father! Sen somnade han emellan oss i vår smala säng. Men att nån av mammorna i det läget skulle ha nån rörelsefrihet var av underordnad betydelse...

Sen sov underverket mellan 2 och 6 ungefär, och detsamma gjorde Maria och jag. Sen blev det lite amning igen på morgonkvisten, och däremellan har han sovit i sin fina barnsäng, helt fantastiskt! Den lilla skallran vi fick av Teresa i går får ligga bredvid. Då och då kommer han åt den med handen, och den rasslar till lite. Ett ljud som vi hoppas att han ska förknippa med trygghet, och som vi kanske kan ta till när han är ledsen sedan...

Just nu går Maria runt och nynnar sig igenom midsommaraftonsrepertoaren av sånger (dem man sjunger sunt stången alltså, inte dem man sjunger till sillen...) och vi ska strax fila ner Vidars små naglar. Han kan ju inte se ut som en tjej heller! ;)

Återkommer (förhoppningsvis) senare idag med lite nya bilder.

And tango makes three

Nej men gud så hemskt, två pingvinpappor tar hand om en övergiven unge. Det är ju alldeles förfärligt. Få värme och kärlek av två snubbar. Nä hu så vidrigt. Hade jag varit pingvinungen hade jag helt klart hellre svält och frusit ihjäl. Vilken tur att vi har moralens väktare på andra sidan Atlanten som säger ifrån när det skrivs böcker på ett sånt tema, som "får läsarna att tro att homosexualitet är en accepterad livsstil".

Samtal till akademiska

Idag ringde jag till akademiska och berättade den glada nyheten för barnmorskan som svarade. Hon blev väldigt glad för vår skull. :) Nu ska vi bara beställa en tid för ultraljud här i vår hemstad. Man ska ta ultraljud tre veckor efter ett plus+ fick jag reda på idag. Vi får ringa på måndag nästa vecka då de öppnar infertilitetsavdelningen på sjukhuset här. Vart vi ska gå sedan vet vi inte, men jag hoppas att vi hittar något bra ställe där de tar emot oss som vilket annat par som helst.

I övrigt har vi haft en mycket bra jul och nyår med flickans föräldrar på landet. Tagit det lugnt och ätit gott. Och fått lite lyckönskningar från de få som vet om vad som håller på att ske.....:)

/ Den andra mamman