Ett framväxande språk


Signe snackar mycket och gärna, men hittills inte på begriplig svenska. Men på sistone har hon börjat visa tydliga tecken på att börja härma det vi säger. "Mamma" var till vår glädje hennes första riktiga ord. Därefter har hon också lärt sig "mormor" (mommo) samt det kanske enklaste namnet i släkten, Laila (lalla). 
I en av Signes favoritböcker, Bebis arg, förekommer "dumma mamma", vilket Signe snabbt snappade upp, och benämner "ma mamma". 
Signe blir alltid väldigt nöjd med sig själv när hon sagt något som hennes mammor tycks begripa, och applåderar inte sällan sig själv under glada tjut. 
Försöker man däremot få henne att säga Vidar, pekar hon bara glatt på honom och säger "tetedä", vilket kan tolkas som "han är ju där, ser ni väl".
Bilden visar inte prov på hennes språkkunskaper, men väl hennes aptit. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback