Åttametersunge to be?
I dag var det dags för första besöket på BVC. Signe var nyäten och som som en stock när vi kom dit och märkte knappt när hon kläddes av vägdes och mättes. Men när hon väl vaknade fanns inget annat att göra än att gå ut och mata henne. Det gick liksom inte att höra vad man sa i rummet...
Signe har sedan hon föddes för drygt 2,5 vecka sedan ökat 165 gram - och 4 centimeter! Fortsätter hon så här kommer hon vid tio års ålder att väga 33 kilo och vara drygt 8 meter lång. (Så låt oss hoppas att tillväxten avtar något, åtminstone på längden...)
Signe har hittills varit väldigt lätt att ha att göra med. När hon är på dåligt humör beror det nästan alltid på att hon är hungrig, och när hon får mat blir hon glad igen. Men i kväll har hon visat en annan sida. Eller kanske samma ändå... Hon har skrikit och skrikit och varken mata, byta blöja eller bära runt på henne har hjälpt. Vi börjar tro att det är tomt i mjölkdepåerna... (Eller kanske växtvärk!?)
Just nu sover hon. Det som till slut fick henne att somna var att bära henne i bärselen med en filt över. Jag var ensam hemma med båda barnen, men Vidar var jättesnäll och duktig medan lillasyster konstrade som värst. Sen när hon somnade så pysslade jag och Vidar i en pysselbok om Blixten och Bärgarn. Det var uppskattat.
/R
Kommentarer
Trackback