mammamammabarn

Nog för att Vidar alltid varit oförskämt lätt att natta, men i kväll tog nog priset.

Han har varit rätt gnällig hela dagen. Har inte velat amma ordentligt, utan efter en stund började han skrika och ville inte ta bröstet mer än några sekunder åt gången, med skrik däremellan.
Jag börjar tro att han kommit in i nån ny tillväxtperiod, när mjölken jag har inte räcker till för det han vill ha och behöver.
När vi var på massage skrämde han slag på både massösens terrier och psykolog+patient i rummet intill med sitt gastande, när jag försökte amma honom.
I kväll hjälpte det inte ens att gå runt med honom i bärselen - han som annars brukar älska det och somna direkt.
Han låg några stunder i sin nya fina babysitter, men snart började han protestera igen.
Så när jag hade ammat honom för nån timme sen och han ändå inte ville komma till ro, utan bara gnölade när jag bar runt honom, så sa Maria "Du ska inte testa att lägga honom?"
Ha! tänkte jag. Försöka lägga en skrikande unge i spjälsängen och få honom att sova? Troligt...
Men jag gjorde ett försök.
Och så fort han kom ner i sängen blev han tyst. Och när nappen kom in i munnen och jag smekte honom över huvudet så började ögonlocken se tunga ut.
En släckt lampa och en avstängd tv senare kunde vi ägna oss åt lite kvällspyssel i lugn och ro.
Nu ska vi sova, och Vidde ligger fortfarande (dock inte sovande än) i sin säng och är underbar.