Högljudd natt

Hej alla!

Efter att Maria skrivit de flesta inläggen de senaste dagarna (jag hade lite annat att fokusera på ett tag...) så tänkte jag, Rebecka, skriva några rader.

För vill jag, precis som Maria, tacka för alla underbara kommentarer, hejarop och uppmuntrande ord som våra vänner, bekanta och okända bloggläsare lämnat här! Det värmer oerhört, tack så hjärtans!

I går när vi kom hem från BB mötte min pappa och lillasyster upp för att se på underverket. Pappa hade redan tiggt till sig en titt på BB (som har besöksförbud), men för Teresa var det första gången hon såg sin lille systerson!

Som Maria skrev i en kommentar till ett inlägg här under, så började natten till idag inget vidare. Efter att jag ammat i flera timmar, så trodde vi att Vidar var trött, och liksom vi ville sova. Vi hade fel. Han ville i stället visa upp hela sitt röstregister. Särskilt de delar som ligger inom
forte-varianterna...

Ingenting hjälpte. Amma ena bröstet, amma andra bröstet, amma i soffan eller i sängen, suga på fingret, vagga, vyssa, dansa vals, sjunga små sånger. Nä. Desperationen steg och vi väntade bara på att nån av grannarna skulle ringa polisen och anmäla att vi höll på att plåga ihjäl våra katter eller nåt...

Till slut tog jag till en "förbjuden" panikåtgärd.
Napp.
Det funkade. I tre minuter. Sen var inte det kul heller.

Men efter ett par timmars lyssnande till Vår Son Sirenen (eller hette han Vidar?) så började han plötsligt amma. Thank you heavenly father! Sen somnade han emellan oss i vår smala säng. Men att nån av mammorna i det läget skulle ha nån rörelsefrihet var av underordnad betydelse...

Sen sov underverket mellan 2 och 6 ungefär, och detsamma gjorde Maria och jag. Sen blev det lite amning igen på morgonkvisten, och däremellan har han sovit i sin fina barnsäng, helt fantastiskt! Den lilla skallran vi fick av Teresa i går får ligga bredvid. Då och då kommer han åt den med handen, och den rasslar till lite. Ett ljud som vi hoppas att han ska förknippa med trygghet, och som vi kanske kan ta till när han är ledsen sedan...

Just nu går Maria runt och nynnar sig igenom midsommaraftonsrepertoaren av sånger (dem man sjunger sunt stången alltså, inte dem man sjunger till sillen...) och vi ska strax fila ner Vidars små naglar. Han kan ju inte se ut som en tjej heller! ;)

Återkommer (förhoppningsvis) senare idag med lite nya bilder.

Kommentarer
Postat av: Anna-Britta o Janne Freberga Ödeshög

Hej på er mammor, vilken underbar kille ni fått.

Vi bugar o grattar det varmaste. Putte hälsar så gott.

Ha det så gott o njut.

2008-09-12 @ 17:02:30
Postat av: Loppan

Hehe, välkommen till livet som konstant trött (död?) småbarnsförälder ;-)

Jag är också superdupernyfiken på den lille killen så hör av er när ni känner att ni orkar ta emot besök.

Postat av: Emma

Maria får ta fram fiolen och spela för honom och så kan rebecka dansa och sjunga med Vidar. då tror jag han kommer till ro.

2008-09-12 @ 18:20:08
URL: http://emmamilouines.blogg.se/
Postat av: Caroline & Johan

Som sagt. Använd presenten. ;-)

2008-09-12 @ 19:44:18
URL: http://engvall.almblad.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback