mammamammabarn

Hur lätt eller svår Vidar har varit att lägga har varierat under hans dryga tre år. Vissa perioder har man bara kunnat lägga ner honom i hans säng, säga godnatt och gå ut. Sen har han somnat av sig själv efter en liten stund.
Vissa perioder har han varit jättestökig, man har varit tungen att ligga hos honom och han har bökat runt i sängen i evigheter innan han kommit till ro.

Under en lång period nu så har rutinen varit som sådan att någon läst saga för honom inne i sovrummet, och sedan legat kvar hos honom tills han somnat. Oftast har han varit ganska lugn under tiden, men man har inte fått gå därifrån. (Undantaget mormor Monica, som resolut stoppar ner ungen i sängen, säger godnatt, släcker och går ut. Tyvärr verkar hennes auktoritet inte ha gått i arv...)

På sistone har Vidde börjat stöka med att han ska ha vatten och gå upp och kissa flera gånger varje kväll. Ikväll fick Maria nog när Vidar för andra gången skulle upp och kissa. "Ja gå upp då, men sen får du gå och lägga dig själv!" sa Maria, som hellre ville titta på På spåret än ligga och vänta på att Vidar skulle somna.

Sagt och gjort, Vidar gick upp och satte sig på pottan. När han var klar drog han upp blöjan och pyjamasbyxorna.
"God natt", sa vi, och Vidar försvann in på sitt rum och stängde dörren efter sig.

Vi kollade klart på På spåret, och tittade in till Vidar en halvtimme efter att han gått in. Där låg han i sängen, med täcke på sig, och sov som en liten gris. :)

Vidar är duktig på mycket. Han känner igen alla siffror mellan 0 och 12, och kan räkna ända till tjugotio...
Han kan sjunga flera sånger, som Imse vimse spindel, Bä bä vita lamm och Dinkeli dunkeli doja...
Men, han är inte särskilt bra på att rita. Och heller inte särskilt intresserad. Det har aldrig blivit mer än vad som, med lite fantasi, kan liknas vid ett garnnystan när han försökt.

När man plockar fram papper och kritor vill han helst att mammorna ska rita - och det ska vara lok, vagnar, räls, makadam, bommar och signaler...
Och i ärlighetens namn är ingen av mammorna heller någon konstnärlig begåvning...

I går plockade han fram ritblocket och kritorna, och började med att skriva 10, med lite hjälp...
Okej, sen ville jag locka honom att rita något som kunde liknas vid en huvudfoting.
"Rita ett huvud", sa jag.
Vidar ritade en oval.
"Bra! Rita ögon också."
Vidar ritade två ögon. Bredvid varandra.
Chockad bad jag honom att rita en mun, och tänkte att nu spricker det.
Men Vidar ritade - en mun.
"Ett spöke!!!" utropade han glatt om sitt verk.

Här är resultatet:



Snabbt ryckte jag teckningen ifrån Vidar, innan han hann komplettera med sitt patenterade kludd.
Resten av kroppen får bli en annan gång.

Vidar är på landet, och morfar Arne har lovat att läsa godnattsaga. Men han är ute och jobbar när det är läggdags.
Så vad gör Vidar? Jo, ringer till morfar förstås - helt själv.

Vidar: Hej
Morfar: Hallå?
Vidar: HEJ, sa jag ju!
Morfar: Hej Vidar!
Vidar: Det är dags och läsa saga!
Morfar: Då kommer jag in.
Vidar: Hej då!

Sen lägger Vidar på luren. :)

Vidar är väldigt intresserad av siffror just nu. I dag räknade han 1,2,3,4,5,6,7..9.
Han vill gärna sprinta före till just nio. Det är hans favoritsiffra. Om man t.ex. frågar hur många år han är, svarar han förstås ... NIO!

"Fyra, fem, sex, sju, åtta, nio"

Det artar sig. :)

...Ja, bäst att inleda så. För de senaste kvällarna har det gått framåt gällande Vidars läggande.
Det började för några dagar sedan, då Maria väldigt gärna ville se på tv, och jag därför tog in Vidar i vårt sovrum och läste saga där. Vi tog med oss två sagoböcker (Lille prinsen av Brabant och Godnatt Alfons Åberg, två favoriter!) och när vi läst dem så fanns inte fler böcker i rummet, så det blev naturligt att gå in i hans rum och lägga sig. Efter att ha bett om vattenmuggen samt sett till att alla gosedjur var på plats, låg han lugnt och lyssnade på sin moders ljuva stämma när hon sjöng Imse vimse spindel 24 gånger. Sedan somnade han!

Sedan har vi fortsatt så. Saga i mammornas säng, och sedan ner i spjälsängen, sjunga lite, och sen somnar han. Man måste sitta kvar tills han sover, men det är betydligt angenämare än att han kommer uppstudsande hundra gånger varje kväll...

---

I går var det fotografering på dagis. Maria kom dit efter jobbet, lagom tills att barnen skulle fotas. Väldigt smidigt, trodde vi. Men när Maria kom, skulle Vidar gå hem. Inte gå in till nån fotograf. Han vägrade helt enkelt.
De enskilda bilderna var väl sak samma. Vi har flera fotograder i bekantskapskretsen, så det kan vi nog ordna ändå. Men det var ju synd att han inte var med på gruppbilden. Det är svårare att styra upp i efterhand...

---

Här bjussar vi på ett par sköna bilder från de senaste dagarna:


Majs är gott. Och roligt!


Vidar hjälper till med tvätten.
Han har lastat sin lastare full med smutstvätt. Trevligt.

Vidar har ett fantastiskt sätt att vända på bokstäverna i en del ord.
Här kommer en kort parlör:

gassit = dagis
bäsit=bebis
sepput=ketchup

:)

I går yttrade Vidar sin längsta mening hittills, efter att ha ätit en jätteportion grillad korv med potatis och bearnaise:
"Vidar hoppa ner tack så mycket".
Ha ha, väluppfostrad är han. :)

Annars är hans favorituttryck just nu:
"Åka bilen"
"Becka sitta där", "Maria sitta där" etc. (Det är viktigt vem som sitter på vilken plats...)
"Inte blöja!" (Vi håller på med potträning...)
"Vidar låna" (Han har inte förstått att det man lånar ska man lämna tillbaka, så han vill tex låna en macka)
"Prosit tack" (som han säger när någon annan, eller han själv, har nyst)

Vidar kollar på friidrotts-EM, och har förstått allt!

"Springa springa" (=100 meter)
"Hoppa sanden" (=längdhopp)
"Hoppa ramla" (=stavhopp)

Efter en promenad på stan inklusive fika med Maria, som satt jour på jobbet, kom Vidar och jag (Rebecka) nyss hem.
Medan jag plockade upp lite inhandlad mat, pysslade Vidar för sig själv. Plötsligt hör jag honom säga "ksss kisss ksss" och jag undrar vad han gör.
Jo, då har grabben varit inne i badrummet och hämtat pottan, burit ut den i vardagsrummet, och satt sig på den. Med kläderna på, förstås.
"Vill du kissa?" frågar jag.
"Mmmm", svarar Vidar.
Sagt och gjort, jag tog av honom byxorna och blöjan, och han satte sig på pottan. Och kissade.
Han verkade rätt imponerad själv, och var förstås tvungen att känna lite med handen på vad han åstadkommit. "Batten", tyckte han.
"Ja, ungefär som vatten. Fast kiss." Sa den minst lika imponerade modern.
Sen kissade Vidar lite till.

Vidar med gackån och åge.



De senaste veckorna har Vidars språk formligen exploderat. Numera överraskar han oss varje dag med att kunna nya ord.

Här är Vidars bästa ord just nu:

gast=saft
disa=rädisa
batte=vatten (som han vill att man ska fylla i kannor, byttor och annat så han kan vattna blommorna - och annat)
bupp=all gucka man kan ha på maten: dressing, ketchup, kaviar, sylt, äppelmos, aioli etc.
bappen=nappen
gile=bilen
åge=tåget
gackån=traktorn
astan=lastaren
pfrtt-tan=ogrässprutan
Dida=Vidar (men betyder oftast "Nej, ta inte den, den är min!")
mussin=muffins
kål=skål (ska sägas vid matbordet, förstås)
tut=slut
tut tut=tut tut (dvs "där kommer det en bil", eller "här kommer jag och kör med min traktor")
målle=? Vi har inte lyckats lista ut vad det betyder, men han säger det ofta...

Efter att länge ha misströstat och befarat att Vidars ordförråd hela resten av livet skulle sträcka sig till "titta" och "mamma", så börjar vi nu se ett ljus i tunneln.

Han har på sistone börjat säga "Maiia" (Maria), "Beia" (skulle kunna vara Becka, eller också bara en variant av Maria...), "momo" (mormor, bra ord att kunna då han har två), "Kain" (Karin, både moster och favoritfröken på dagis), "vovo" (vov vov, dvs hund), "g" (ägg, favorit på frukostbordet), "poo" (buss, fattar ni väl) samt det matnyttiga "bajs" (gissa själv).

Härom dagen hade vi ett mycket givande samtal vid skötbordet, när Vidar hade ... ja ... gjort nummer 2:

"Oj oj oj!" utbrast jag när jag öppnade blöjan.
"Oj oj oj!" svarade Vidar.
"Här var det mycket!" sa jag.
"Bajs!" sa Vidar.

Se där, man kan redan föra en intellektuell konversation med grabben.

I går satt vi vid matbordet och åt kebab. Varpå Vidar plötsligt och klockrent utbrast "ke-bab!".
Och sen läste vi tidningen. På fyndet-sidorna försökte jag locka med några söta hundvalpar, men Vidar brydde sig bara om en annons där nån ville sälja sina däck på fälg. Han pekade och informerade: "Däck!"
Och så har han äntligen lärt sig att sätta ord på sin favoritgrej: kackå! (Traktor, förstås.)

Vidar är tack och lov bättre från öroninflammationen. I går var morfar Arne på besök och satt barnvakt fyra timmar medan båda mammorna jobbade. Vidar fick till sin stora glädje hjälpa morfar att diska. Varpå morfar var tvungen att ringa sin dotter och fråga var Vidars strumplåda fanns, eftersom han blivit lite blöt om fötterna...

I dag jobbade Maria, så Rebecka och Vidar tog en promenad på stan och runt ån, för att sedan landa på Tingsgården och ta en fika på tu man hand. Vi satt där mitt emot varandra vid ett litet bord. Jag drack kaffe och Vidar drack festis med sugrör, och tittade storögt på alla människor runt omkring. Han sa inte ett knyst på säkert en kvart. Så spännande var det!

När Maria kom hem blev det storhandling. Så fort vi kom hem var det dags för kvällsdosen av Kåvepenin. När jag köpte medicinen sa kvinnan på apoteket att det kan vara lite svårt att få i barnen Kåvepenin för det är så äckligt, men man kanske kunde hälla i lite Oboy-pulver. Jag såg framför mig en kamp två gånger om dagen. Framför allt efter att jag provsmakat sörjan själv.
Men Vidar är som bekant inte kräsen med maten. "Slurp slurp. Finns det mer?"

Sedan dags för tandborstning. Det är nästan Vidars främsta gren nuförtiden. Jag vet inte om det är vanligt att 1,5-åringar böjer sig fram över handfatet och spottar ut tandkrämen när de är klara, men Vidar gör det i alla fall. (Helst flera gånger under tandborstningen.) Han har ju sett sina mammor göra så... (Man får definitivt passa sig vilka saker man visar sonen att man gör...)
Första gångerna slog han huvudet i kranen, men nu går det galant.

Sova har det däremot varit svårare med de senaste kvällarna. Ända sedan han var ledsen och vi gjorde misstaget att ta upp honom och ge honom lite av vår mat. Nu vägrar han att sova, oavsett om han ser oss laga mat medan han nattas eller inte. Ikväll låg han och vrålade otröstlig i sängen, tills det inte fanns annat att göra än att ta upp honom. Han satt i Marias knä en stund i tv-soffan, och sedan gick det äntligen att lägga honom.

I morgon blir det loppis i Sméhallen och sedan en tripp till landet.

Sedan ett par veckor har Vidar kunnat gå några steg då och då. Men i dag var vi på barnloppis i Torshälla och Vidar blev så exalterad av alla leksaker och barn, att han traskade rätt ut i rummet.
Och sen hemma hos mormor och morfar på landet så fortsatte promenixandet. Nu går han så långt att vi inte hinner med att räkna stegen längre. :)
(Att det sen står en står en dammsugare i vägen är ju inte mycket att göra åt...)

I dag var vi hemma hos mormor Laila och morfar Nisse i Skogstorp och fikade.
Och då glömde visst Vidar bort att han inte kan gå också...
Den väldigt lockande leksaken (en blå flugsmälla i form av en Musse Pigg-hand) låg på bänken och Vidar stod en meter ifrån. Tripp trapp tripp så var han där och flugsmällan var Vidars!
Vi upprepade tricket säkert fyra fem gånger och det funkade varje gång. Men sen blev det tråkigt. Nån måtta får det ju vara, tänkte Vidar, och ville till slut inte ens stå, utan bara ligga på rygg på golvet som en nyfödd skalbagge.
Nog gåövat för i dag!



I Skogstorp gick vi också på promenad till en övergiven lekpark. Som synes testade Vidde en gunggrej, men roligast av allt var rutchkanan! Han ville åka hur många gånger som helst! (Lugn, mamma Rebecka höll i honom...) Men tyvärr fångade vi det inte på bild eftersom vi bara hade en mobilkamera med oss.

Men visst är han underbart söt i den blå mössan? Vår lilla gullunge. :)

Jag kan faktiskt inte stå utan att hålla i mig!


Vidar kan inte gå själv.
Han kan inte ens stå själv utan stöd.
Men ibland glömmer han bort det. Som när han håller i en spännande leksak med båda händerna. Eller ska klappa händerna. Då står han helt stadigt på egna ben utan stöd.
Tills han kommer på att han ju inte kan stå.
Då sätter han sig ner.

Vidar bygger fem klossar höga torn.

Nu måste vi skaffa fler klossar.

För nån vecka sedan var vi hos barnmorskan för att kolla längd och vikt på Vidar.
Resultatet blev: längd 76,5 cm, vikt 9090 gram. Vilket är lite under hans kurva, men beror på att han knappt ammar längre, och rör sig mer.

Och rör sig gör han ju. Han ålar fram i respektabel hastighet. Ibland går han upp i krypställning, men han tar sig inte framåt i den ställningen. Däremot reser han sig gärna så fort han kommer fram till något som går att ta tag i och häva sig upp.
Och han ställer sig gärna upp i spjälsängen när han inte vill ligga där längre...

Och i morse lärde han sig nåt nytt: att sätta sig upp från magläge. Så nu kan han åla runt, och sen sätta sig upp. :)



Ha ha, jag kan resa mig!