mammamammabarn

I går var det dags för tandläkarbesök för Vidar. Eftersom Maria är - tja - mindre förtjust i just tandläkarbesök, fick hon stanna hemma med Signe medan Vidar och jag gick till Forskliniken.

 

Han har varit hos tandläkaren ett par gånger tidigare, och då inte varit jättetänd på idén att en vilt främmande människa ska pilla och peta i hans tänder. Den där hemska strålkastaren de riktar rätt i ansiktet har han heller inte varit imponerad av.

 

Pedagogisk mamma som man är, hade jag den här gången förberett honom lite på vad som skulle ske. Lampan, gapa stort, peta i tänderna ... och förstås att tandläkaren skulle säga att han har jättefina tänder.

 

Jag hade inga särskilt höga förväntningar på detta pedagogiska instrument, men det verkar ha fungerat! Vidar var precis hur duktig som helst. Han satte sig i den stora stolen och höll händerna lite för ögonen när den stora lampan närmade sig. Jag motstod en impuls att fråga om han ville hålla mig i handen. Jag kom på att han då kanske ges intrycket att det är nåt läskigt som ska hända. Så jag satt snällt bredvid och bara tittade på när tandläkaren tog fram sin petmojäng och började pilla runt.

"Nu ska jag räkna hur många tänder du har", sa hon.

"Det vet jag redan, jag har 20 tänder!", kontrade Vidar.

Men tandläkaren kände sig ändå tvungen att räkna, bara för att komma fram till samma summa.

Mycket riktigt sa hon att han hade fina tänder, om än lite djupt bett, men det skulle ordna sig med 6-årständerna trodde hon.

 

Efteråt fick Vidar välja en leksak ur en liten ask. Efter mycket funderande valde han till slut en ring med en röd liten sten på...

 

Nu dröjer det två år innan han får välja en ny leksak.