mammamammabarn

Vidar är duktig på mycket. Han känner igen alla siffror mellan 0 och 12, och kan räkna ända till tjugotio...
Han kan sjunga flera sånger, som Imse vimse spindel, Bä bä vita lamm och Dinkeli dunkeli doja...
Men, han är inte särskilt bra på att rita. Och heller inte särskilt intresserad. Det har aldrig blivit mer än vad som, med lite fantasi, kan liknas vid ett garnnystan när han försökt.

När man plockar fram papper och kritor vill han helst att mammorna ska rita - och det ska vara lok, vagnar, räls, makadam, bommar och signaler...
Och i ärlighetens namn är ingen av mammorna heller någon konstnärlig begåvning...

I går plockade han fram ritblocket och kritorna, och började med att skriva 10, med lite hjälp...
Okej, sen ville jag locka honom att rita något som kunde liknas vid en huvudfoting.
"Rita ett huvud", sa jag.
Vidar ritade en oval.
"Bra! Rita ögon också."
Vidar ritade två ögon. Bredvid varandra.
Chockad bad jag honom att rita en mun, och tänkte att nu spricker det.
Men Vidar ritade - en mun.
"Ett spöke!!!" utropade han glatt om sitt verk.

Här är resultatet:



Snabbt ryckte jag teckningen ifrån Vidar, innan han hann komplettera med sitt patenterade kludd.
Resten av kroppen får bli en annan gång.