mammamammabarn

På begäran tänkte jag berätta lite hur det går för Vidar på dagis. :)

Förra veckan var första dagen som jag (Rebecka) lämnade Vidar på dagis utan att han grät. Det kan ha haft något att göra med att två lastare och två lastbilar höll på med snöröjning på gatan utanför. Först stannade vi en stund utanför och kollade, och när vi kom in stod redan ett helt gäng med ungar och spanade genom fönstret. Vidar ställde sig i soffan han också. När jag sa hej då, gav han mig bara en blick som jag tolkade som "är du kvar än?".

I dag när vi gick till dagis stod en stor kranbil utanför och tog ner meterlånga istappar från taket, så det var inga svårigheter att lämna Vidar den här gången heller.

I början var ju Vidar lite ledsen om dagarna på dagis, men numera får vi oftast rapporter om att han varit glad, lekt, pratat och ätit en massa. Och alla vi träffat i personalen är hur goa som helst. Så det känns inte alls jobbigt att lämna honom där. Oftast är han bara på dagis runt 20 timmar i veckan, så det är verkligen ingen "förvaring". Det är ju fördelen med att Maria och jag jobbar konstiga tider.