mammamammabarn

Nä, Vidar tyckte inte att det var kul att babysimma den här gången heller.

Han höll masken ända ner i bassängen, och hade det inte varit för att en av de andra bebisarna - oturligt nog placerad tätt intill Vidar - började gallskrika, så hade kanske Viddes goda humör hållit i sig lite längre. Men han började förstås att sympatiskrika och sen var det i princip omöjligt att få honom att sluta. Det lyckades några korta stunder när vi var i bortre delen av bassängen, men snart började han gråta igen.
Både vi och en av simledarna försökte distrahera honom med badanka, badsjöstjärna och långa färgglada plasthalsband, men inget lockade den lille gossen.

Vi börjar så smått att misströsta, men ger nog inte upp riktigt än. "Vissa barn skriker två, tre eller till och med fyra gånger innan de tycker att det är roligt att bada", försökte simledaren uppmuntra oss. Problemet är att Vidar inte alls fokuserar på själva badandet, eller ens sina mammor, utan ser bara allt läskigt runtomkring. De andra människorna i bassängen, grejerna på bassängkanten, taket, och så vidare. Han verkar knappt märka att han är i vattnet...

Men vi älskar vår lille pojk lika mycket ändå. :) Och även om jag tycker att bland det viktigaste man kan lära sitt barn är att simma, så är vi i dagsläget mer tacksamma över att han är så duktig på att äta och sova, än att han är världsmästare i babysim.

Här kommer i alla fall en efter-badet-bild på Vidde. Dock tagen efter ett badkarsbad.
Ära vare Gud i höjden, den här badrocken har mamma Rebecka sytt i slöjden!   :)
(Jag kunde dock inte veta när jag var i 12-årsåldern att jag skulle få en pojke 20 år senare, därav färgen...)