mammamammabarn

I dag var det dags för babysim igen. Vidar gnällde på förmiddagen och det gick inte att få honom att sova, vilket inte bådade gott.

När vi duschade innan badet kom det in en hord av bebisar med sina mammor, från gruppen innan. Minst två av ungarna skrek som besatta. Jag och Vidar hade stängt in oss i en duschkur, så jag såg inte hur gamla barnen var, men de lät väldigt små, av skriken att döma.
Vidar tittade osäkert på mig, men jag gjorde mitt bästa för att glatt överrösta kakafonin med glatt uppmuntrande prat om hur himla kul det skulle bli att bada, och hur mysigt det var att duscha. Vidde var nära lipen ett par gånger, men efter en stund slutade barnen att skrika, eller försvann vidare in i omklädningsrummet, och vi gick ut till bassängen.

Precis när vi skulle stoppa i Vidar i vattnet, började samma bebis som förra veckan att skrika i högan sky, och hon var precis intill oss. Jag skyndade mig bort bort bort till en annan del av bassängen och lyfte i Vidar till Maria där.
Vidde höll masken ända tills vi sjungit namnsången i ringen, men sen började han gråta som besatt.

"Åh, nej, inte igen", tänkte vi. Men efter en stund ensamma i ena bassänghörnet, och med hjälp av en hink som vi skopade upp vatten i och hällde ur, så förbyttes Vidars humör snart, och han började le åt sina tokiga morsor som hällde vatten över sina huvuden...
Sen gick allt som en dans! Vi kunde hänga med i övningarna och Vidar såg helt salig ut. Han tittade nyfiket på de andra barnen och njöt i fulla drag. När lektionen var slut ville han inte gå upp!

Det känns helt fantastikt att han äntligen kommit på att det är härligt att bada!  :)