mammamammabarn

Vidar har börjat bli riktigt duktig på nätterna. Han sover i sin spjälsäng och vaknar varannan timme ungefär och signalerar med ett gnyende att han vill ha mat. När han ammat i cirka en halvtimme somnar han och jag kan lägga tillbaka honom i spjälsängen. Ibland somnar dock jag också, och vaknar inte förrän han vill ha mat igen... Men det är ju inte hans fel!

Däremot är han lite kinkigare på dagarna. Han sover inte långa stunder i taget, ens på eftermiddagarna (som han gjorde i början). Undantaget är om han är på promenad i vagnen, eller sitter i bilen, då kan han sova ordentligt.

Han är heller inte så sugen på att ligga vaken i babysittern/spjälsängen/soffan och bara vara "söt bebis". Rätt snabbt blir han gnällig och inget annat än mat gäller. Det här betyder ju att jag måste amma i princip konstant, även när jag äter. Vi hoppas att detta är ett övergående stadium, och att jag inte alltid måste amma så här ofta, utan t.ex. kan hjälpa till att laga mat då och då...

---

De senaste dagarna har vi varit ute på 30-40 minuters barnvagnspromenad varje dag. Otroligt skönt att komma ut i friska luften lite. Annars känner man sig lite som en zombie här inne i lägenheten... Det är lite knepigt att ta sig ut med vagnen ensam, eftersom jag måste släpa den och Vidar ner för trapporna. Så vi tajmar in promenaderna när Maria slutat jobba. Men så snart vi köpt en ordentlig kedja ska vi ställa barnvagnsunderredet i cykelrummet, och då blir det lite lättare.

<---- Vidar på promenad i konstmuseiparken.

Jag skulle gärna vara ute flera timmar om dagen och promenera, särskilt i det här sköna höstvädret. Men dessvärre sätter min kondition, eller snarare brist på kondition, stopp för det. Jag har ingen chans att hänga med i Marias promenadtempo, och rätt snabbt får jag en magsmärta som inte kan tolkas som annat än håll. Men det kanske inte är så konstigt, när man knappt rört sig de senaste sex månaderna...