mammamammabarn

I dag blir Vidar tre veckor! Han får dock ingen tårta, utan får nöja sig med sin vanliga, enformiga, flytande kost...

Helt otroligt att det redan gått tre veckor sedan vi låg där på förlossningen och fick träffa honom för första gången! Nu känns han mycket större och inte alls lika nyfödd längre. Ögonen flackar inte lika mycket längre, även om han fortfarande mest fokuserar dem på fönstret eller lampan. Han har börjat växa ur sina kläder i storlek 50 och har gått in på 56:orna, som dock fortfarande är lite för stora...

Vi inbillade oss också att han började växa ur den minsta sortens blöjor, och började gå in på storlek 2. Men de känns fortfarande väldigt stora, så i dag skulle Vidar och jag gå och handla fler. Vi valde Ica Supermarket den här gången. Det skulle vi inte gjort... De hade varken storlek 1 från Pampers eller Libero (jag har hört från tillförlitliga källor att man inte ska vara dumsnål när man köper blöjor, utan satsa på de dyra märkesblöjorna), utan bara Huggies och Icas egna. Jag trodde knappt att det var sant, och tog ett par lovar runt blöjhyllan för att se om de stod vid sidan om. Men nej.
Jag högg tag i en tjej i personalen, och fick svaret att "nej dem sålde vi slut på för två år sen". Två år sen! Snacka om lång leveranstid från blöjleverantörerna... Hon lovade dock att ta upp mitt önskemål med chefen, eftersom jag inte var den första som frågade efter de små blöjorna. Själv hade hon fått en 5-kilosbebis och sannolikt aldrig behövt bekymra sig om den minsta sortens blöjor.
Hur som helst, så stod alltså valet mellan Huggies och Icas. Huggiesförpackningen var minst, och jag frågade tjejen om de var nåt bra. "De funkar..." sa hon. "Icas då?" frågade jag, och fick bara en en missnöjd grimas och ett huvudskakande till svar. Lojaliteten mellan småbarnsföräldrar är alltså större än mellan Ica-anställda och företaget. ;)

---

I går var det dags för nytt besök på BVC. Den här gången tog vi en promenad dit i det sköna höstvädret.
Vi hade haft lite gissningstävling om hur mycket han skulle väga den här gången, och kom fram till att vi trodde på 4,1 kg. Sanningen låg på 4245 gram! Och han är numera 56,7 cm lång. Hans bula på bakhuvudet har gått ner, och han är inte lika gul som tidigare. Allting verkade helt okej och enligt de berömda kurvorna, så besöket var snabbt avklarade och vi kunde promenera hem igen.

---

I går gjorde jag ett nytt försök att få Vidar att fasta för det här med napp. Tidigare har vi gjort några försök som bara slutat med att han spottat ut nappen och skrikit ännu mer. Nu försökte jag locka med nappen medan han fortfarande bara var på lite dåligt humör, och bara låg och gnölade lite. Och ser man på! Nu dög nappen plötsligt alldeles utmärkt! Han såg ut som en riktig nybörjare när han sög på den, men han sög i alla fall!

Så nu har nappen plötsligt blivit ett utmärkt sätt att kväva gnölandet i sin linda, innan det övergår i gallskrik. Nu kan vi erbjuda nappen i stället för att jag måste trösta med amning varje gång han börjar grimasera. Men så fort han somnar försöker vi ta ur nappen, vi vill att han ska klara sig utan den så mycket som möjligt, vi inbillar oss att det går lättare att sluta med napp om han inte haft dem dygnet runt...

______________________________________________________________________

Här kommer några fler sköna bilder:


En tröttis i soffan.


Två tröttisar i sängen. :)


Mitt i vardagen... Supermorsan Maria dricker kaffe,
läser Folket och vaggar bebis vid frukostbordet.