mammamammabarn

Nu har flyttcirkusen börjat hemma hos oss. Ett antal flyttkartonger har inhandlats, för att komplettera den ansenliga mängd småkartonger i olika varianter som samlat sig på vinden genom åren. En hel del skor har man köpt, att döma av alla skokartonger...
Alla dessa kartonger står nu staplade i vårt redan innan fullbelamrade hem. De fylls kontinuerligt med allehanda prylar. Och mitt i kartonghavet ligger Vidar i sin babysitter, och undrar nog mer än vanligt vad det är som händer...
Han ligger där och övar sina färdigheter, som inbegriper sprattla med armarna, sprattla med benen, i bästa fall själv peta in den tappade nappen med hjälp av armen, och jollra glada små tjut, när han är på det humöret.
I dag har han utökat ordförrådet med ett "mom".
"Eeeeiiiiiiimom" lät det.
Bara han vet vad det betyder.

Apropå pratande bebisar så drömde jag i natt om att jag träffade Camilla och hennes lilla Filippa, två veckor yngre än Vidar. Och Filippa var bara en fjärdedel så stor som Vidar! (Vi träffades ju faktiskt härom dagen, och konstaterade att Filippa ser mycket mindre ut än Vidar, men inte SÅÅ mycket mindre...) Men det lustigaste var att hon pratade. (I drömmen, alltså.)  Inte som ett småbarn, utan precis som en vuxen!
Nåja, jag hade inte så spejsade drömmar när jag var gravid, så de kommer väl nu i stället...

I går var vi och hämtade vår nya bil. En Toyota Avensis - kombi. Så nu blev vi plötsligt väldigt vuxna. Och får plats med mer än bara barnvagnen i bagageutrymmet.