Elefantkänsla
Jag tror det började när jag fick se bilderna på mig från femkampen i lördags. Från mitt uppifrånperspektiv ser magen fortfarande ut att puta mest utåt och inte särskilt mycket åt sidorna. Men så fick jag se bilderna på mig i ett alldeles för tajt linne, från sidan, och insåg att jag inte är mitt vanliga smala jag längre...
Dessutom ser jag väldigt rund ut i ansiktet på bilderna, något som jag inte sett i spegeln...
I går var vi hos barnmorskan. Sista besöket hos henne för sommaren. Nästa månad kommer vi att få besöka en annan BM när våran har semester. Vi blev erbjudna en som jag är lite bekant med, vilket inte kändes helt bra (inte för att jag har något emot henne som person, utan för att det känns konstigt att prata om sina gravidsaker med en som man känner litegrann men inte så väl) så vi kommer att få en annan.
Nåväl, den här gången tog hon blodprov, och konstaterade att jag har lite lågt blodvärde. 107 i stället för 120 som man bör ha. Jag har alltså lite järnbrist och rekommenderades att käka järntabletter. Jag hade hoppats slippa, med tanke på hur man brukar bli i magen... Men jag behövde inte äta varje dag.
Sen mätte hon magen, vilket inte är min favoritgrej. Jag är rätt kittlig... Jag låg där på britsen och andades djupt och tyckte att jag lyckades slappna av rätt hyggligt. Men barnmorskan bara fnissade och konstaterade att jag hade starka bukmuskler. :P
Till slut lyckades hon i alla fall hitta var livmodern börjar och slutar och kunde mäta upp den till 28 cm, vilket tydligen var "precis på kurvan".
Den här gången fick vi journalen med oss hem, tillsammans med ett moderskapsintyg att visa upp för Försäkringskassan för att få föräldrapenning (nej, det räcker inte med att komma och visa upp magen, man kan ju ha svalt en fotboll eller nåt...). Vi fick också en liten broschyr med telefonnummer till familjerätten, som man måste kontakta om man får barn och inte är gifta. För att fastställa faderskapet... Får väl ringa dit och höra vad de har att säga.
Vi fick också telefonnumrena till de andra tre flatparen som väntar barn här i stan. Eller, ett av dem har redan fått barn, lite för tidigt. Vi ska höra av oss till dem och se om vi kan träffas. Sen får vi väl se om vi gillar varann. :)
/Rebecka
Familjerätten? Är det en del av soc? Vi fick gå till socialen och skriva på papper när vi väntade Vanja.
Jag fick också käka järntabletter. Niferex. Fi fan. Men det gick att öppna tabletten och hälla ut de små fröna och käka upp dem som de var istället för att svälja den där gigantiska kapseln. Jag vet inte om jag tog ens en tablett i veckan (tyckte inte om det även om det gick att öppna den) och helt plötsligt var mina järnvärden helt underbara. Hm. Märkligt.
Jag vet inte om det är en del av soc faktiskt...
Jag tycker inte att Niferex var så farliga att svälja, men det kanske beror på att jag ätit Vitamax Kvinna ett tag, som är rena hästtabletterna i storlek... Niferex är ändå rundare och har en glattare yta, men visst ser de lite skräckinjagande ut... Tänkte äta 3-4 i veckan tills nästa besök hos BM och se om värdena förbättrats, då går jag nog ner till 1/vecka.
Då har du tur som kan svälja tabletter bra. :) Själv har jag värsta skräcken för tabletter och det tog lång tid för mig att klara av att svälja mina mini-piller utan att få kväljningar och de är ändå hur små som helst i jämförelse med "vanliga" tabletter. Men numera går det bra (efter att ha övat i ett par år. =))
Järntabletterna shottade jag i mig med apelsinjuice. Det var perfekt. Dels fick jag i mig de små Niferex-fröna och dels så ska apelsinjuice hjälpa till med upptaget av järnet och sist men inte minst så fick jag i mig lite frukt också som jag annars är hur dålig som helst på att äta. =D (Fast naturligtvis fick jag skäll på BVC i alla fall, för att jag fick i mig för mycket socker. De är aldrig nöjda.)
Mitt trick är att lägga tabletten så långt bak på tungan som möjligt (utan att komma åt kräkreflexen) och sen svepa ner den med juice eller vatten. Jag började göra så med små huvudvärkstabletter, sen kunde jag göra det med större och större tabletter.
Här talar ni om att svälja en tablett....vänta tills ni fött barn, då tycker ni inte att tabletterna va någonting att svälja :)