mammamammabarn

I dag har vi varit på ultraljud. Vi fick träffa en ny läkare, Thomas. Han var lugn och trevlig. Han hade med sig en elev, och dessutom ville Catarina, som vi varit i kontakt med många gånger, också vara med. Då det var fullt i undersökningsrummet. :)

Jag fick lite frågor om hur jag mådde, och sen hoppa upp i gynstolen.

Läkaren började med att titta på mina äggstockar, som fortfarande är förstorade efter stimuleringen. Därav min utspända mage... Men det börjar gå ner, och han sa att det skulle fortsätta att gå ner framöver.

Medan han visade äggstockarna på skärmen, såg jag ett litet flimmer. Jag tänkte direkt att det där måste vara hjärtat! Men han hade inte ens visat vad som var fostret än... Men jag hade rätt! Det låg en liten krabat där i en håla, med ett pickande litet hjärta! Man såg huvudet och kroppen, och det som ska bli benen. Och plötsligt rörde sig filuren ganska kraftigt! Häftigt att se!

Fostret är nu 2,9 cm, precis lagom stort för att vara 9 veckor och några dagar. "Bassängen" som den simmar i var också lagom stor. Allt såg bra ut, sa läkaren!

Så himla skönt att få det beskedet, och slippa oroa sig för det allra värsta. Vad som helst kan ju fortfarande hända, men riskerna är i alla fall mindre nu när vi sett att pyret mår bra!

Vi fick två små ultraljudsbilder av det lilla pyret med oss hem också. :)



Nu ska vi skriva in oss på mödravårdscentralen.