Bara en väg ut
I dag ringde jag till Akademiska i Uppsala för att undersöka våra alternativ.
Första frågan var hur många försök vi egentligen kommer att få.
Barnmorskan som jag pratade med tog reda på att vår läkare i måndags fått beskedet av vår läkare i hemstaden att vi tyvärr bara kommer att få tre försök. Och han rekommenderar att vi nu förbereder oss för IVF, alltså provrörsbefruktning.
Inget roligt besked alltså. Bara för att vi bor i snåla Sörmland, så får vi inte samma rättigheter som de allra flesta andra i Sverige.
Vår andra fråga var om det finns möjlighet att själva betala för extra inseminationsförsök, innan vi gör våra gratis IVF-försök. Barnmorskan kollade med sin chef, och meddelade sedan att det inte är möjligt. De har helt enkelt för få donatorer. Om vi ville betala för extra inseminationer fick vi göra det i - Umeå. Nära och smidigt...
Alltså blev inseminationsförsöket den 10 oktober både det första och det sista. Nu blir det provrörsbefruktning.
Nu kan vi bara sitta och vänta på en kallelse till uppstartsmöte. Förhoppningsvis blir det före jul. Men inte säkert.
På detta möte kommer vi att få en tidsplan för hur det hela ska gå till. Sen är det dags att börja spraya i sig hormoner med hjälp av nässpray. Vilket kommer att göra att aktiviteten i äggstockarna stannar av och jag kan komma att känna mig som att jag hamnar i klimakteriet. Deppig och tung i huvudet. Kul.
Sen ska jag börja ta sprutor, typ insulinpennor, på mig själv. Under tiden ska det tas blodprov och göras ultraljud, men det kan jag tack och lov sannolikt göra i hemstaden.
Sen får vi en tid för äggutplock, och ett par dar senare ska de befruktade äggen in i kroppen igen.
Det hela tar ungefär en menscykel. Så tidigast i januari kan jag hoppas på att bli gravid.
Känns jobbigt. Men det är väl bara att gilla läget.
Första frågan var hur många försök vi egentligen kommer att få.
Barnmorskan som jag pratade med tog reda på att vår läkare i måndags fått beskedet av vår läkare i hemstaden att vi tyvärr bara kommer att få tre försök. Och han rekommenderar att vi nu förbereder oss för IVF, alltså provrörsbefruktning.
Inget roligt besked alltså. Bara för att vi bor i snåla Sörmland, så får vi inte samma rättigheter som de allra flesta andra i Sverige.
Vår andra fråga var om det finns möjlighet att själva betala för extra inseminationsförsök, innan vi gör våra gratis IVF-försök. Barnmorskan kollade med sin chef, och meddelade sedan att det inte är möjligt. De har helt enkelt för få donatorer. Om vi ville betala för extra inseminationer fick vi göra det i - Umeå. Nära och smidigt...
Alltså blev inseminationsförsöket den 10 oktober både det första och det sista. Nu blir det provrörsbefruktning.
Nu kan vi bara sitta och vänta på en kallelse till uppstartsmöte. Förhoppningsvis blir det före jul. Men inte säkert.
På detta möte kommer vi att få en tidsplan för hur det hela ska gå till. Sen är det dags att börja spraya i sig hormoner med hjälp av nässpray. Vilket kommer att göra att aktiviteten i äggstockarna stannar av och jag kan komma att känna mig som att jag hamnar i klimakteriet. Deppig och tung i huvudet. Kul.
Sen ska jag börja ta sprutor, typ insulinpennor, på mig själv. Under tiden ska det tas blodprov och göras ultraljud, men det kan jag tack och lov sannolikt göra i hemstaden.
Sen får vi en tid för äggutplock, och ett par dar senare ska de befruktade äggen in i kroppen igen.
Det hela tar ungefär en menscykel. Så tidigast i januari kan jag hoppas på att bli gravid.
Känns jobbigt. Men det är väl bara att gilla läget.
Kommentarer
Postat av: Loppan
Lider med er och skickar massor av kramar!!!
Trackback